OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Mörk decembermorgon, men lite varmare. Alltid något. Du måste vara trött på mina mysbilder från köksbordet, kära dagbok. Men det jag vill väl säga med dem att jag försöker göra det trevligt för mig vid mina ensamma måltider. Direkt efter bilderna är tagna tänder jag kökslampan – annars går det ju inte att läsa!.. Boken jag läser nu har fått god kritik och den är också på sitt sätt mysig. Men… lite väl omständlig och detaljrik.  Nåja, boken är tack och lov välskriven, så med sitt omfång på runt 450 sidor går det ändå att ta sig igenom den lätt.

Mörk decembermorgon…

Plantering i snöskrud utanför jobbet.

Men… jag hade tänkt ta en massa fina bilder på decembermorgonen i stan på väg upp till jobbet. Nu blev det inte så på grund av… en olycka, gissar jag. Såväl brandbilar som en polisbil och en ambulans stod i en korsning där det finns ett otroligt dåligt utmärkt övergångsställe. Där finns en skylt och inga vita markeringar på gatan. Jag har bara väntat på att det skulle ske nåt där. I morse hade det tydligen hänt. Jag hoppas att ingen blev svårt skadad. Blåljus fotar jag inte, så i stället blir det en bild på en plantering i snödskrud utanför jobbet.

Idag var det åter en mötesdag. Med tre möten på förmiddagen och ett möte från klockan 14 och resten av eftermiddagen hinner en inte jobba med nåt konkret. Jag håller på med en artikel som jag ska skicka för fakta- och citatkoll i morrn. Utöver det har jag börjat dra i ett gammalt uppdrag som jag aldrig fick napp på.

Det är lite fascinerande hur somliga biter ifrån när de känner sig träffade. Det gör även jag själv. Men det slog mig också under ett av dagens möten hur ofta jag missförstås. Eller… missförstås jag för att jag är tydlig? Asså… vi är utrustade med två öron och bara en käft vardera. Nyttja dem rätt. Mitt budskap.

Lunchen var som vanligt välkommen. Den var likadan som igår. Jag läste och vilade hjärnan. Böcker blir inte arga. Efter det hann jag skriva lite innan det var dags att packa ihop, klä på sig ytterkläder och traska bort till Carolina Rediviva.

Jobblunch på en papperstablett. Böcker blir inte arga!

Att besöka Carolina är som att komma till paradiset för en boknörd.

Att besöka Carolina Rediviva är som att komma till paradiset för en boknörd. Men när boknörden har ett taskigt hjärta blir även ett sånt besök jobbigt. Fan, jag blir ledsen och besviken över att jag har så dålig ork. Vi gick bara i några trappor, typ. Efter den guidade turen var jag så slut att jag höll på att kollapsa och sa flera gånger att jag behövde sätta mig ner. Det verkade som om omgivningen hade selektiv hörsel. Det där med två öron… Jag ville inte sitta ner för att jag var slö utan för att jag faktiskt nästan tuppade av. Till sist gick jag in i kaféet där vi skulle samlas och fika efter guidningen och då fick jag sitta ner. Hade precis satt mig när en person damp ner på stolen bredvid och anropade mig med felbetoning på mitt nick på Instagram. Jag hade så gärna pratat mer, men tyvärr var jag jättedålig. Kanske ska jag skaffa en röd lampa som blinkar? När jag blir andfådd och svimfärdig har jag svårt att prata.

Böcker…

..mer böcker…

…böcker från golv till tak…

Och en resväska!

Nerför backen gick jag sen hem.

Besöket blev ändå en fin upplevelse, men jag är glad att jag ska jobba hemifrån i morrn för till jobbet skulle jag aldrig orka ta mig. Efter lunch ska jag på ett besök i vården. Jag tar bilen dit har jag bestämt. Jag vet ärligt talat inte hur jag tog mig hem idag, men hem kom jag. Har jag pressat mig för hårt nu? Får det konsekvenser?

∼ ♦ ∼

Jag vilade en stund när jag kom hem innan jag vek ren och torr tvätt från igår och startade jobbdatorn för att besvara några mejl och skriva det här. Sen blev det kvällsmat. Min pensionerade arbetskamrat Gunilla, som är mycket piggare än jag, tipsade om att lägga ostbågar i tomatsoppan. Det provade jag förstås och det var inte så tokigt. Ett både roligt och smakförhöjande tips.

Tomatsoppa med ostbågar – både roligt och smakförhöjande.

På kaféet på Carolina gjorde jag en doggy bag av en lussekatt och två pepparkakor. Det ska jag mumsa på till kvällskaffet!

Pepparkakor och lussekatt från doggy bag till kvällskaffet.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.