OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Klockorna stannar.

Klockorna stannar. Kan det vara ett tecken på att tiden är på väg att ta slut? Igår när jag skulle gå och lägga mig hade en klocka stannat. Lätt avklarat med batteribyte. Trodde jag. I morse när jag vaknade hade den stannat igen. Nytt försök. Vi får se om det håller. I köket hade en av klockorna också stannat. Den drog jag upp med en nyckel. Undras hur länge den tickar på. Resten av klockorna här i hemmet vågar jag inte titta på. Eller vågar och vågar… Om tiden är på väg att ta slut, om min tid är på väg att ta slut… So be it! Jag är inte rädd för att dö. Jag är rädd för det som är just nu – min hjälplöshet. Det finns en person som har förstått det. Övriga som hör av sig lite random så där tycks tro att tiden är evig. Det kanske den är – för dem. Inte för mig. Det har de inte förstått.

Men i morse vaknade jag i alla fall. De nya tabletterna jag har fått mot smärtan hjälper inte alls. Jag blir inte ens dåsig av dem. Hade svårt att somna igår när jag hade gått och lagt mig – trots att smärtan i sig gör mig så slut och trött. Nä, jag tänker inte ta några fler. Meningslöst.

I morse vaknade jag i alla fall.

∼ ♦ ∼

Jag reser och umgås genom böckerna.

Hur lever jag mina dagar nu? Jag reser och umgås genom böckerna. Tack och lov för dem! Visst känner jag mig ensam, men ensamheten kan jag inte skylla på nån annan. Jag förstod att det skulle bli så här. Hjärtligt trött är jag dock på alla som säger att de ska höra av sig och vi ska ses – och sen går tiden. Jag vill inte vara nån som man träffar för att det är synd om mig, då är jag hellre… ensam. Därför var det inget svårt beslut att ta om julen, till exempel. Sen vet jag att jag lär vara jätteledsen, men jag måste ta mig igenom dagarna. Om min tid inte tar slut innan dess.

Nu läser jag en deckare som utspelar sig i smällkalla vintern i Minnesota. Det är en sån där deckare där allt ska vara så roligt formulerat. Den är på cirka 300 sidor, så jag tar mig nog igenom den i alla fall (julen är längre, tre dar…). Har inte ”råd” att lägga bort några böcker, läsa är allt jag gör och det tar tid att fylla på bokförråden. Tid som jag kanske inte har när allt kommer till kritan. Igår kväll blev det i alla fall bokbyte. Det var inte direkt med sorg i hjärtat som jag la ifrån mig den politiska deckaren. Jag hade nog kunnat hålla på med den lika länge som dess titel, men nu läser jag väl rätt snabbt.

Bokbyte igår från en politisk deckare till en deckare där allt ska vara så roligt formulerat.

Magmedicinen ligger under allt i filskålen.

Vad jag gör om dagarna, specifikt den här torsdagen? Förutom att läsa, vill säga… Mycket har gått ut på att hitta lägen som gör mindre ont. För ont gör det hela tiden. Ondast gör förstås besvikelsen, men den kan inga tabletter, rörelser, värme, massage etc göra nånting alls åt. Magen protesterar mot tabletterna också. Den blöder. Jag som svimmar vid åsynen av blod rycker bara på axlarna nu. Börjar väl bli van. Men jag försöker. Jag tog min magmedicin i filen, under halvmögliga hallon och mosiga bananskivor, syrliga, underbara björnbär (om jag hade haft en trädgård skulle jag ha velat odla björnbär – förutom örter),  torkade tranbär, kanel, flingor och flytande honung.

Nä trappan tog jag inte, jag gick medsols idag.

Vidare sitter jag en kvart åt gången vid datorn, bland annat för att skriva dagbok och betala räkningar och lite annat. Det är inte skönt att sitta, men om jag inte skriver av mig skulle jag bli fullkomligt galen. Sen ligger jag mest – på soffan och på golvet om dagarna och om kvällarna, i sängen om nätterna och morgnarna. Jag duschar varje dag. Det är ett helvete att ta sig i och ur badkaret, men jag klarar av det. Jag vill duscha, för jag umgås ju med mig själv 24 timmar om dygnet. En annan gång när jag sitter är när jag äter. Annars är det si och så med aptiten. Jag rör väl inte tillräckligt på mig. En kort promenad har jag lovat mig själv att göra varje dag.

Även idag gick jag över gatan till Höganäsparken. Jag tog dock inte trappan på bilden utan gick medsols runt parken för omväxlings skull – igår gick jag motsols. Igår tittade jag in hos Mia och Selma på Nya Björck Blomsterhandel för att pigga upp mig med nåt grönt och nåt väldoftande. Det gjorde jag inte idag. Det var som att jag kände på mig att det låg nåt sånt i postboxen. Där fanns ett blått paket med ett grönt innehåll – Karolina Schützers bok Dödens lustgård för recension och även ett jättefint bokmärke. I boken är denna lustgård självaste Botaniska trädgården. Tack till LB Förlag! Bokmärket ska jag givetvis använda när jag läser boken – och kanske senare också. Men jag ställer det nog i min samling av bokmärken och brevsprättar. (Delar av den finns i de två svarta metallburkarna på bilden. Och ja. Det är August Strindberg som skymtar på fönsterbrädan.)

Ett blått paket…

…med grönt innehåll, Dödens lustgård, för recension…

…och ett fint bokmärke.

En del av min samling bokmärken och brevsprättar står i de svarta metallburkarna på skrivbordet.

Efter promenaden blev det en stund på golvet med benen upp på fotpallen medan jag skötte en del av mitt sociala liv med mobilen. Jaa, jag vill också se Allt ljus på Uppsala, jag vill också gå långpromenader, resa på riktigt, uppleva saker, umgås, festa, dansa… Men tyvärr. Jag får hålla mig på mattan golvet.

Här ligger jag och sköter mitt sociala liv…

Idag har det varit torsdag. Här fanns dock ingen ärtsoppa att servera, men redan i morse bestämde jag mig för att äta pannkakor med hjortronsylt och sprejgrädde. Allt fanns hemma – jaa, pannkakorna var givetvis köpes och låg i frysen.

Pannkakstorsdag med Hopptimisten, Kalla spår och tända ljus.

Jag har legat på soffan och slumrat och läst i eftermiddag. Jag har haft sms-kontakt med en kompis som också är sjuk. Vi tycker synd om varandra, för båda två är det väl mycket just nu. Planen för kvällen är att se de sista avsnitten av Historien om Sverige i kväll. Det är vad jag orkar. Och avsnitten tar slut, men inte historien och inte tiden. Bara för vissa.

∼ ♦ ∼

Det har varit Smörgåstårtans dag i veckan. Det är sånt en firar när en har sällskap. Jag äter smörgåstårta från Korgtassen på egen hand ungefär en gång i veckan. Dyrt, men gott. Ingen slår den tårtan just nu. Så i morrn går promenaden till affären för att köpa middagsmat. Smörgåstårta, måhända.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.