OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Jahaja. Så var det med det. Det gick inte att jobba för mig idag, vare sig hemma eller på jobbet. Jag har gjort nåt så ovanligt som sjukanmält mig. I morse vaknade jag klockan fem och hade en ihållande värk ryggen och runt om, ner i ljumskarna. Redan då insåg jag att jag inte lär fixa att jobba. Så lite senare gick jag upp och startade jobbdatorn och sjukanmälde mig samt skrev ett mejl till min chef och mina närmaste arbetskamrater. Jag la frånvaromeddelande på min mejlbox och kontaktade växeln med samma budskap. Fy fan, jag vet inte vad som är värst – värken i ryggen eller sjukskrivningen. Det var för övrigt länge sen jag var nån viktig spelare för arbetslaget, så jag är övertygad om att de klarar sig utan mig. Men det är fan så mycket en måste tänka på när en blir sjuk. Hjärnan funkar inte riktigt, för jag är ganska smärtpåverkad. Och nåt antiinflammatoriskt vågar jag inte ta eftersom jag är hjärtsjuk och risken för stroke, hjärtsvikt och blödningar är högre för mig. Jag är i vart fall glad att jag har en ny säng (typ sex månader) som är hög och ganska hård. Mitt i eländet fick jag trösta mig själv med kardemummakaffe på sängen. Jag har ju ingen som köper hem tidningar och godis, som fixar käk och som kommer när jag har trillat och inte kan ta mig upp. Men jag har matlådor i frysen och en krycka nära hela tiden. Alltid något…
Även idag har jag lyckats duscha. Det är inte helt lätt att ta sig i och ur badkaret, men det går. Och det är väldigt skönt med en het duschstråle på ryggen precis där det gör ont. Sen har jag som tur är lite kvar på mitt Linnexstick. Att äta vill i alla fall inte jag göra när jag har värk (det har eskalerat under natten), men jag måste äta för att mina mediciner ska funka. Magmedicinen hade jag inte tagit på några dar och vips var biverkningen illamående tillbaka. Jag fick i mig fil med banan, magmedicin, bär, flingor och honung vid lunchtid och jag tog fram en matlåda med kycklingkorv Stroganoff med ris i morse för tining till kvällen. Alltid något…

Filfrukost vid lunch. Notera att jag i alla fall har en ren tygservett.
Max en kvart blir det vid datorn per tillfälle. Första kvarten gick åt till jobbgrejor. Andra kvarten surfade jag och försökte kolla upp om jag kan ta nåt antiinflammatoriskt överhuvudtaget. Det verkar kört och jag behöver i såna fall kontakta vården (vilket jag givetvis inte vill). Svårast är det att sitta och jag får mer ont när jag har gjort det. Minst ont gör det när jag ligger ner, fast det kan jag inte göra hela tiden. Det är inte svårt att böja mig ner, det är när jag försöker stå rak som det är ondast. Då krampar ryggen gärna. Jag har svårt att gå, men måste göra det för att minska risken för propp. Därför är jag glad att jag har en stor lägenhet som jag kan stappla runt i. Tredje kvarten gick åt till att skriva till och med hit. Alltid något…

Skönast för ryggen är övningen att ligga på golvet med benen upp på en pall. Fast det är inte helt lätt att ta sig ner och upp.
Vetekudde att värma har jag liksom en del övningar att göra. Skönast är att ligga på golvet med benen upp i rät vinkel på en pall. Men det är förstås svårt att ta sig ner och och upp. Jag har tur som är ganska vig och rörlig – i vanliga fall. För säkerhets skull har jag kryckan nära och mobilen.
Fast jag kan ju bli liggandes. Det finns ingen huvudnyckel. Anna har fått en nyckel till min lägenhet, men hon jobbar och kan inte ta sig hit hur som helst. Det är onekligen lite… besvärligt när en inte har nån familj. Jag har rotat igenom medicinlådan och skrivit en fråga till min husläkare. Till nåt apotek kan jag inte ta mig just nu. Tyvärr var min doktor ledig idag och då svarade doktor O, som inte är nån av mina favoriter, i kväll. Eller svarade och svarade… Doktor O svarade inte på min fråga – utan skrev att h*n skickat in ett recept. Har doktor O lässvårigheter??? Jag skrev uttryckligen att jag inte kan ta mig till nåt apotek. När jag sökte på Fass på den medicinen doktor O har skrivit ut blev jag starkt tveksam till att jag kan ta den, vilket jag också skrev till doktor O i ett nytt meddelande. Ny fråga alltså och det dröjer väl ett dygn innan jag får svar. Förhoppningsvis är ryggen bättre så att jag helt enkelt kan skita i doktor O, på ren svenska. Men med doktor O:s medicin kan jag med all säkerhet flyga ifall jag behöver. Och då kanske jag till och med kan jobba. Hur som helst erbjöd sig Anna att hjälpa till om jag behöver nåt från affären eller apoteket. Det var ju jättesnällt. Vi har fortfarande läkemedelsfullmakter till varandra.
Mina snälla arbetskamrater publicerade min senaste artikel idag. Jag hade lagt in den i utkast så det var bara att trycka ut den. Men ändå. De fick extra jobb. Jag är så tacksam för att de är så hjälpsamma.
∼ ♦ ∼
Jag micrade min matlåda och åt. Det var mest ris, men jag blev mätt.

Kycklingkorv Stroganoff och mest ris till middag.
Känner mig tung i huvudet och trött, jag är fortfarande mycket smärtpåverkad. Det blir soffan och Drottningen.
∼ ♦ ∼
I kväll går mina tankar till vännerna på Workshop Road som har förlorat en mamma respektive en svärmor. ❤ ❤ ❤

∼ ♦ ∼
Livet är kort.









