OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett recenserande inlägg om en bok vars titel inte är ett ord.

Ganska förvånad blev jag när ”fel” bok för recension hamnade i min postbox – det vill säga inte den förväntade boken. Men efter att ha blivit försäkrad av två representanter från Modernista om att det inte var nåt misstag att skicka Josefine Sandbloms bok Återgäldaren till mig högg jag så småningom in på boken. Boken, vars titel inte är ett ord – i vart fall finns ordet inte i Svenska Akademiens ordlista eller två andra ordlistor – gjorde mig irriterat nyfiken. Tack till förlaget!

Bokens centralfigur är deckarförfattaren Sandra Falk. Visserligen är hon van vid farliga intriger, men när hon själv utsätts för grova trakasserier förlorar hon förmågan att skriva. Eftersom detta givetvis påverkar hennes ekonomi tar hon en inneboende. Alma är en aspirerande författare från en av hennes skrivarkurser. Hon vet inget om trakasserierna, men blir sjuk när hon smakar på innehållet i ett anonymt paket. Eftersom Sandra och Alma har inbokade evenemang/engagemang på bokmässan i Göteborg beger de sig dit, om än motvilligt med tanke på hur lätt nån som vill en illa kan gömma sig i folkmassorna. Men Sandra har inte berättat om det misstag hon begick som ung. Den som ligger bakom trakasserierna nu tycks känna till den hemligheten. Problemet är bara att det finns en enda person som vet vem Sandra en gång var. Och den personen är död.

Ganska snart under läsningen kommer jag på mig med att undra över hur mycket av bokens innehåll som är självupplevt. Givetvis lånar de flesta författare händelser, miljöer, karaktärer etc ur verkligheten. Men här blir det väldigt tydligt. Tror jag. Jag vet ju inte. Jag gissar att författaren har varit mobbad som barn – precis som bokens huvudkaraktär Sandra.

Bokens omfång är föredömliga cirka 250 sidor. Det är perfekt för en spänningsroman. (Huruvida detta är en spänningsroman eller inte återkommer jag till nedan!) I det här fallet förvånar det mig, för författaren är väldigt… ”pratglad” redan från start. Ibland har jag svårt att hänga med i svängarna, framför allt i miljöskildringarna som stundals är alldeles för många, i mitt tycke. Karaktärerna blir å andra sidan inte helt levande för mig utan ganska stereotypa och platta. Inte ens Sandra känns riktigt… riktig. Alma är jag misstänksam mot hela tiden, hon känns inte ens trovärdig som fiktiv litterär gestalt. I en spänningsroman är det just karaktärerna som är de väsentliga, vad de gör och inte gör, tänker, tycker etc. I den här boken får läsaren visserligen veta hur karaktärerna låter när de spyr och hur illa de luktar när de inte har duschat liksom något om deras klädsmak. That’s it! Karaktärsbeskrivningar är något författaren kan träna på, alltså.

Vidare förekommer det en del talspråk. Så länge detta stannar inom dialogen är det väl OK, men jag grinar illa inombords åt ”äldre än mig” och ”grejer”, för att ge några exempel. Författaren borde kanske ägna några stunder ytterligare åt att putsa på det rent skriftliga också – övning ger färdighet. Bitvis är boken nästan som en enda lång bloggtext. (Ja jag veeet! Lång. <== handlar om mig, såsom jag skriver här) Men uppenbarligen har författaren ändå en stor skrivglädje. Det är inget att förakta!

Sammantaget då… Omslaget är skitsnyggt och lovande, men utlovar annat än inlagan levererar. Jag tycker att boken inte är den spänningsdebut som förlaget annonserat den som. Boken är inte särskilt spännande, anser jag. Inte heller är den feelgood, en genre som författaren tidigare publicerat sig inom vid annat förlag.

Nej, snarare är den här boken feelbad. Dess huvudtema är helt klart mobbning med allt vad det innebär – från små verbala tjuvnyp via fysiska och sexuella övergrepp till rena vuxenhot. Konsekvenserna av mobbning förtjänar att lyftas fram så att den som inte har varit utsatt kan få ett hum om det hela. Jag tror att författaren hade vunnit på att enbart skriva den berättelsen. Den är viktig.

Toffelomdömet blir medel.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.