OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Ett inlägg om den tredje delen i Sunnepolisen-serien.
I augusti 2023 stiftade jag första gången bekantskap med författaren Lotta Lundhs böcker om Sunnepolisen. Jag har nu kommit fram till den tredje delen i serien med karaktären Erik Ljung i centrum, Vedergällningen.
En man hittas mördad i sjön Fryken. Kriminalkommissarie Erik Ljung ansvarar för utredningen. Mannen fick ett hemskt slut. Nu måste Erik ta reda på vad som föranlett ett sånt hat. En kort tid efter likfyndet i sjön försvinner en man med anknytningar till den mördade. Hänger de två fallen ihop och om så, hur? Jorå, det härjar en seriemördare i lilla Sunne. Erik för en hård kamp mot klockan eftersom ännu fler liv står på spel.
Den här boken påminner en hel del om boken jag läste innan den. Händelserna utspelar sig på en liten ort där kanske inte alla känner alla, men de flesta känner många. I båda böckerna är orten belägen nära en sjö. Vidare handlar det om en del trassliga relationer, lite om förhållandet journalister – poliser och om försvinnanden i båda böckerna. Intressant…
I boken jag läser nu är karaktärerna också realistiskt skildrade liksom i den förra. Miljömässigt är emellertid den här boken mer sparsam. Fokus ligger till större delen på karaktärerna och deras interaktioner. Jag gillar att förövarens tankar är insprängda som egna kapitel mellan de vanliga kapitlen. Dessa kapitel är tydligt utmärkta med kursiv stil. Boken är spännade, brotten är så obehagliga att en av poliserna mår riktigt illa. Det är ett av få drag hos just den karaktären som jag gilllar – jag är inte så förtjust i honom annars.
Språkmässigt har jag inget större att klaga på. Det finns några upprepningar och ibland är det snudd på lite för lättläst skrivet för att passa mig. Språket flyter annars på fint och jag hittar inga grammatiska fel, korrfel eller andra misstag som stör mig och drar ner omdömet. Pluspoäng för HBTQ-tema, givetvis. Snål är jag inte.
Toffelomdömet blir högt.




∼ ♦ ∼
De här böckerna ingår i Sunnepolisen-serien:
Livet är kort.









