OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Grus får en då och då i dojan under livets gång.

Ingen bra natt alls, den gångna. Jag kom i säng tidigt för jag ville läsa. Det gjorde jag. Sen släckte jag och somnade – för att vakna ett par timmar senare. Därefter slumrade jag hackvis. Vaknade och låg och ältade saker som varför bilen inte är klar, nyckeln som skulle hämtas idag, hantverkarna som ska in i morrn och varför i helvete jag stressar upp mig för saker jag inte kan påverka. Jag kan, ofta i samarbete med andra, hitta hyfsade lösningar. Det kan jag göra. Att stressa upp mig hjälper inte alls. Livets grusgång är just… grusig. Alltså grus hamnar i dojan då och då genom åren.

Jag fick i alla fall skratta lite i morse när jag snubblade över ett citat i boken jag läser just nu. Jag trodde nämligen att det var min pappa som hade myntat uttrycket. Det är det troligen inte eftersom Peter James använder det. Visserligen var min pappa äldre än Peter James, men det verkar vara ett vedertaget uttryck. Roligt – och användbart när en tjockis som jag vaggar fram.

Trodde det var pappa som hade myntat detta uttryck.

Onsdagsfrukost som fick bära (!) till lunch.

Jag vet inte om jag vågar väga mig på fredag, men frukost med en massa bär åt jag i vart fall denna onsdagsmorgon. I filen la jag blåbär, hallon, björnbär och tranbär samt banan, äpplemos, kanel, flytande honung och flingor. Det brukar jag klara mig på fram till lunch. Frukosten fick som alltid bära mig (!) till lunch, så att säga.

Morgonpromenaden var fuktig. Det vara bara tolv grader, men det skulle ändra sig under dan hade jag noterat. Jag inledde min dag med att läsa korrektur, fippla med en översättning jag fått samt delta i tre möten, den tredje och sista för lunch var ett enhetsmöte där jag deltog IRL. Idag provade vi en ny lokal som majoriteten tyckte var betydligt bättre.

Och efter mötet var det i princip lunchdags (inte riktigt). Den blev alldeles vanlig.

Vanlig jobblunch.

Eftermiddagen använde jag till diverse inläsningar. Sen skulle ju min nyckel hämtas. Nästan prick klockan 15 ringde hantverkaren och jag tog hissen ner till parkeringen och lämnade över min nyckel. Känns bra att jag vet vem som har nyckeln. Jag är säker på att den är i trygga händer. (Nästan, i alla fall.)

Och när jag kom hem hade jag faktiskt ork kvar att tömma alla fönster. Jag lät bara vissa fönsterlampor stå kvar, för dem vill jag ju kanske tända en stund i kväll.

Tomt i vardagsrumsfönstret….

…och i fönstret i gästrummet.

Nästan tomt i köksfönstret…

…sovrumsfönstret…

…och arbetsrumsfönstret.

Kvällsmat som igår, nästan, fast rökt kalkon och inte kalkonsalami på en macka.

Sen blev det kvällsmat, samma som igår (gazpacho och mackor), men rökt kalkon på mackan i stället för kalkonsalami. Utmärkt med kall soppa, för nu har sommarvärmen kommit tillbaka med råge!

Resten av kvällen ska jag läsa, se på Morden i Sandhamn och kanske ett eller annat avsnitt av The Bay säsong tre. Jag gissar att kvällen inte blir så lång för min del med tanke på den gångna nattens dåliga sömn.

I morrn har vi avdelningsdag på annat ställe än på jobbet. Det innebär att jag kan gå lite senare från Saint Ollie. Jag hörde nån väsa om AW efter det. Vi får se hur jag orkar. Gissar att jag behöver dammsuga efter hantverkarframfarten. På fredag jobbar jag hemifrån. Men jag ska faktiskt lämna hemmet för ett besök hos optikern på förmiddagen. Det behövs!

∼ ♦ ∼

Jag gillar inte lever, men min egen lever mår bra. Bild: Pixabay, killy555

Jag har kollat resultatet av de prover jag tog i måndags. Det var leverprover. När en äter den medicin som jag kallar min nyaste kan ens lever bli negativt påverkad. Mitt prov visade att jag låg inom riktvärdena, mer neråt än uppåt. Vilket jag egentligen inte vet om det är bra eller dåligt. Men det jag läste mig till på nätet är att jag inte verkar riskera fettlever orsakad av dåliga levnadsvanor (kost och högt alkoholintag, övervikt). HA! Doktor S får härmed långnäsa på rikt!

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… de nominerade till Crimetime Award 2024 är presenterade. Av de sex nominerade deckardebutanterna har jag inte läst en enda, men kan konstatera att en av dem har ett jävligt snyggt efternamn.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.