OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Det blev några fina timmar med E på K5 igår kväll. Tyvärr blev bilderna inte lika fina. Jag tog bara en bild på E och det ser ut som om hon sover. Det gjorde hon inte. Hon är en energisk och intressant person. En arbetskamrat som jag inte hinner prata med så ofta på jobbet och som jag nu bjöd ut eftersom hon fyllde år precis innan sommarsemestrarna. Tanken var att vi skulle ses i somras och fira detta. Men sommaren 2024 blev som den blev och tillfället kom aldrig. Tur att det gick att spara till nu, när vi har jobbat ett tag och hösten närmar sig. Mysigt!
Timmarna försvann fort, maten var suverän som alltid och K5 var fullsatt när vi lämnade efter middagen. Vi åt båda havskräftor med Karl Johan-svamp, ost och ärtor (tveksamt med ärtorna i, men annars suveränt!), öl respektive cava till det. Därefter tre sorters ost – vi är ostälskare båda två – och lika många marmelader samt tempranillovin i glasen.
Ja jag fick givetvis sona för det goda i livet när jag kom hem. Det var dock inte hjärtat som hade blivit ilsket, det skötte sig exemplariskt.
Min kväll avslutade jag i fåtöljen där jag såg andra säsongens två sista avsnitt av The Bay. Det blev sänggång nånstans mellan 22.30 och 23 och jag somnade som en sten.
∼ ♦ ∼
Nästan hela natten sov jag. Sen vaknade jag även denna morgon. Det hade regnat i natt, men det var inget jag märkte. På Sveriges västkust hade det varit världens oväder med åska och på ostkusten, Lidingö, hade blixten slagit ner i ett gäng tonåringar – som ställt sig under ett träd. (Ska man ju aldrig göra när det åskar.) Här i Uppsala var det inget sånt. Men det var fuktigt och klibbigt och väldigt varmt hela dan trots att det hade regnat. Sen kom det ytterligare några skurar. Mörkt var det också i morse. Jag vägrade tända taklampan i köket. I stället tände jag ljuset i stumpstaken och det räckte för att läsa några sidor vid frukostfilen.

Fredagsfrukost med tänt ljus. Det var mörkt i morse.

Idag jobbade jag hemifrån.
Innan jag satte mig vid jobbdatorn rev jag ur sängen för det var dags att bädda rent. Tvättmaskinen åkte på senare, när morgonen blivit förmiddag. Det var lite svårt att planera dagen. Jag satt och väntade hoppfullt på att plåtverkstan skulle höra av sig om att bilen var klar för hämtning. Men samtidigt jobbade jag, givetvis. När man har en sjukdom är väldigt skönt att ha möjligheten att jobba hemifrån. Annars hade jag inte orkat träffa E igår kväll.
Jag var trött efter sorlet på K5 igår, men glad att jag orkade göra nåt i mitt annars relativt torftiga och enformiga liv. Inte hade jag gått ner i vikt i morse heller. Morgonens vägning visade oförändrade siffror från förra fredagen. Trist, men inte förvånande.
Bra sak var dock att vänsterfoten inte var jätteond idag. Jag tog nämligen snyggsneakers på fötterna när jag gick ner till K5 och det är dessa skor som har orsakat hälsporren eftersom de inte är de bästa… ”promenadskorna”. En kort promenad tur och tur klarade uppenbarligen foten. Hurra!
Under en av dagens micropauser passade jag på att bädda rent. Det blev rutigt den här gången. Jag älskar verkligen när det är renbäddat! Som synes har Nallisen redan krupit ner. Själv får jag vänta några timmar.
Mitt på dan tog jag snabb lunch och gick även och handlade. Solen tittade fram mellan skurarna och då passade jag på. Jag behövde bland annat middagsmat till i kväll. Mästerkockan ska servera en halv grillad kyckling och potatisgratäng. Jag köpte även några frysta rätter och en soppa som jag kan ha till kvällsmat framöver om det behövs. Till i morrn har jag redan bestämt mat: jag tog fram ett halvt kilo kräftor på tining i kylen redan i morse.
Lunchen blev halvstressig. Jag åt två mackor och ett kokt ägg. Men det är bra för mig att prova lite stress, särskilt hemma på Saint Ollie där jag är trygg. Det har gått bra. För den skull tänker jag inte pressa mig för mycket. Nån ny flimmerattack vill jag inte ha.

Dagens lunch.
Flimmerattacken i slutet av juli, den som varade 24 timmar, utlöstes av en hemsk olycka och en förlust av ett husdjur. Inte mitt, men mina vänners. Lika lite som jag kan tänka mig att släppa in en ny person, en ny kärlek, vill jag ha ett husdjur. Jag skulle nämligen sörja ihjäl mig om jag blev lämnad för Herr Döden. Förlusten av vännernas husdjur var fruktansvärd! Men… nu gläds jag lite å vännernas vägnar, de som om en fem, sex veckor får hem en liten fyrbent, pälsklädd Felix. Hans namn betyder den lycklige. Jorå, jag har fått en bild på sötnosen. Och lycklig lär han vara som får komma till det hemmet. Kanske kan han laga hjärtan..?

Felix kanske kan laga hjärtan.
För egen del är jag rätt lycklig över trista saker som att jag dammade igår, bäddade rent tidigare idag och torkade av i badrummet och på gästtoan efter jobbet. Vattnade krukväxterna gjorde jag också. Det betyder att jag bara har dammsugning kvar att göra i morrn. En maskin tvätt kan jag också dra igång, men lakanen som jag rev ur sängen i morse, är redan tvättade. Det innebär att jag kan ta det ganska lugnt i helgen. Det ska komma mer regn och då passar det ju bra att stanna inne och till exempel läsa. Nästa vecka lär nämligen bli allt annat än lugn, så då behöver jag ta det piano nu. På onsdag måste jag plocka bort allt i mina fönster för på torsdag kommer hantverkare och ska greja med ventilationen när jag är iväg på avdelningsmötet om auditen. På fredag kväll kommer vännen Mimmi hit på raclette. Och nästa lördag eller söndag ska jag till H och fika. Det är som synes en del roliga saker, men även ett och annat jobbigt. Jag längtar också en del efter min bil…
∼ ♦ ∼
Men ännu är det fredag. Och innan jag lagade mat drog jag ut CD-skåpet på en matta ur klädkammaren. Det tronar nu intill vinskåpet. Det var lite skadat av kattklor och flytt, så jag duttade i med en svart tuschpenna. Nu har jag provat att lyssna en stund på musik (klassisk). Det funkade. Ett tag. Jag måste vänja mig. Hade lite svagt på under middagen för att känna mig mindre ensam i kväll. Som vanligt blev det alldeles för mycket mat… Men jag drack bara ett halvt glas appassimento.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… det känns helt rätt att jag som hyresgäst hos Uppsala Akademiförvaltning bidrar till Uppsala universitets egen bokutgivning. Så här skriver min arbetskamrat Annica Hulth i en artikel på vårt intranät om detta:
”[…] Sedan 1997 förvaltas den Gustavianska arvegodsdonationen av Uppsala Akademiförvaltning och utgör idag cirka en och en halv procent av Uppsala universitets totala budget.
– Det har blivit en rännil i det stora hela, men en väldigt viktig rännil. Det är tillräckligt mycket pengar för att universitetet ska ha frihet att kunna göra egna satsningar och till exempel bekosta egen bokutgivning. Det ger universitetet en stor frihet som har varit och fortfarande är väldigt värdefull, säger Carl Frängsmyr.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.









