OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Det är inget tvivel om att vi är på väg till en ny årstid. Den årstid som jag tidigare älskade, men nu finner mest sorglig på grund av ensamheten. Igår kväll, när jag äntligen slog mig ner för att bara vara en stund, tände jag tre ljus på soffbordet. Jag betade av lika många avsnitt av Something undone innan jag gick till sängs. Ingen speciell kväll, med andra ord.

∼ ♦ ∼

Lite mörkare, lite kyligare denna augustimorgon. Jag var trött och seg i morse och slevade i mig filen långsamt. I morron bitit måste jag vara kvickare eftersom jag och bilen ska vara på plåtverkstan redan klockan sju. Den snälla U har bekräftat att hon kommer och hämtar mig vid verkstan och så åker vi tillsammans till jobbet. Då har jag lovat att berätta fortsättningen om C när vi sitter i bilen och ingen kan höra.

Långsam vid frukostbordet i morse…

Jag tänker så bra under mina promenader.

Morgonen var ganska stilla. Det blåste inte. Promenaden upp till jobbet var skön. Jag tänker mycket på morgnarna när jag går. Bearbetar saker. Det gör mig… timidare, vill jag tro. Ljus, luft och rörelse är bra för mig. Onda foten fungerar betydligt bättre i de fula, men sköna gråa jympadojorna. Timidare, förresten… Det tycker nog inte alla. Men jag har fått nog av dumma människor. Eller… människors dumma agerande – jag tror att de flesta av oss varken är dumma eller elaka medvetet. Fast då kanske man ska tänka efter lite före. Sen vet även jag att det är lätt att vara efterklok. Jag har också sagt dumma saker och ångrat mig senare. För det mesta har jag bett om ursäkt. Men det vet jag ju sen tidigare att orden förlåt och tack är bland de svåraste att säga för människor.

Jag gick i gräset.

På förmiddagen idag skulle jag ut på ytterligare en promenad – för ett besök i vården. Det har tidigare gärna regnat – eller snöat – när jag har gått dit. Idag var det behagligt. Jag gick i gräset! Och jag behövde fortsätta tänka en stund. Sen fick jag prata också. Först träffade jag I från min förra avdelning, därefter ”Lisbeth” igen och sen L. Det är alltid skönt att få prata med dem en gillar, men också med ”nån utomstående” – som en också gillar. Däremot träffade jag inte S, som var sjukskriven, fick jag veta. Nåja, en stund i väntrummet gjorde att jag kunde varva ner, stretcha onda foten lite och låta tankarna fladdra iväg ytterligare en stund. S ersättare ägnade sig mest åt sin mobil och att säga till besökarna att h*n var ny på jobbet. Det inbjöd inte direkt till nåt samtal.

Varvade ner i väntrummet.

Resten av förmiddagen var det tyst skrivtid i vår hörna på jobbet, så skriva var det jag ägnade mig åt när jag kom tillbaka till jobbet. Det stod inte på förrän det blev dags att äta lunch.

Jobblunch med boken Lost & Found.

Men innan dess gjorde jag nåt som jag inte har vågat göra på några veckor: jag mätte min hjärtfrekvens. Den var alldeles utmärkt, siffrorna visade 62. Det lönar sig att jobba mot stress och energislukande människor – och unna sig ett glas vin och även en snaps då och då! Däremot var siffrorna i boken Lost & Found inte utmärkta. På lunchen upptäckte jag att sidorna 33 och 34 saknades. Det visade sig emellertid vara korrekturfel.

Sidorna 33 och 34 saknas!

Eftermiddagen försvann bland olika ord och texter. Jag bokade också bord på K5 för mig och en arbetskamrat som fyllde år före semestern. Äntligen blir det av att vi går dit!

I kväll stod det handling på dagordningen. Jag ville få hem en del tunga saker innan bilen ska in på verkstad. Därför slängde jag bara in jobbryggan hemma och tog bilnyckeln och några soppåsar innan jag stängde dörren och gick igen. Handlingen flöt på bra den här gången. Ingen missad rabatt. Det onödiga jag köpte var ett par påsar godis (bra att ha hemma), två rullar Ballerinkex i stället för en och ett ganska dyrt doftljus. Varorna fick vänta i bagageutrymmet på bilen medan jag åt asiatiskt för andra dan rad, idag dock orange chicken med nudlar på ChopChop. Inga varor blev dåliga – jag hade varken kyckling eller räkor i kassarna. Och filmjölken är ju redan sur, så…

Orange chicken med nudlar till tisdagsmiddag på ChopChop.

Hemkommen körde jag igång en maskin tvätt medan jag skrev det här och innan jag drack kvällskaffe. Det fanns nästan en hel mugg kvar från morgonen att värma i micron. Jag är trött men kvällen är inte över än, så jag både hinner och orkar läsa en stund. Det känns som om jag är… på väg. På väg framåt. Två roliga träffar att se fram emot, bra hjärtfrekvens och faktiskt lite energi kvar i kväll, inte helt slut.

∼ ♦ ∼

I morrn ska min bil in på verkstan. Måtte det gå bra!!! Jag vet att det blir dyrt, dubbla självrisker svider, men bara det blir bra och inte tar för lång tid innan jag får tillbaka bilen. Det är sagt en dryg vecka…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.