OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Söndagskvällen gick långsamt. Mitt mål var att gå och lägga mig runt 22-tiden för att läsa. I stället hängde jag framför TV:n och såg två delar av Morden i Helsingör (missade helt del fyra, men det gör inget) samt chattade med en jobbarkompis inför jobbstarten. Tur att jag har fina arbetskamrater, säger jag bara, utan att gå in närmare på det.

∼ ♦ ∼

Jag vaknade till en mulen måndagsmorgon och bara 15 grader. Natten hade varit sisådär. Luftfuktigheten var hög och det var kvavt. Sen var jag väl nojig att jag skulle försova mig eller nåt eftersom jag skulle till jobbet för första gången på fem veckor. Men allt flöt på bra, till och med magen var lugn och fin (till dess att jag kom fram till jobbet, i alla fall). Det kanske blir värre i morrn när jag ska vara på bilbesiktningen klockan sju. (Trodde jag…) Efter det tänker jag jobba hemifrån. Jag åt filfrukost med familjen, nu bestående av Hopptimisten och en syster.

Vardagsfrukost med familjen, det vill säga Hopptimisten och just nu en syster.

Det blev en skön, men rätt klibbig promenad upp till jobbet. Jag stannade på S:t Olofsbron och fotade över ån. Vackert som ett vykort. Promenaden tog ungefär 28 minuter och då stannade jag ett par gånger – för att fota och vänta på grönt ljus vid tre övergångsställen. Vid ett övergångsställe utan trafikljus höll jag på att bli överkörd av en cyklist. Some things never change…

Som ett vykort…

Jag klarade att stå och jobba första arbetsdagen efter fem veckors ledighet.

På väg till jobbet träffade jag trevlige T, en cyklist som kan trafikregler. H*n skulle också börja jobba idag. På min egen avdelning var det ganska glest. Det var inte många i tjänst och bara nån enstaka som jobbade hemifrån.

Jag ägnade mig främst åt att läsa och besvara mejl samt gå igenom ett dokument med förslag om skrivregler. Ett enda möte deltog jag i.

Och jag klarade av att stå och jobba hela första arbetsdagen efter fem veckors ledighet, även om en hälsporre är tillbaka i vänsterfoten. Det gör ont som fan. Joru, kära dagbok, det var tufft, men jag ser väl ändå inte helt slut ut på selfien har intill? En (1) person hörde av sig efter arbetsdagens slut per sms och frågade hur det hade gått. Det var Anna.

Det fanns ingen öppen lunchrestaurang i närheten. Jag bestämde mig för att traska upp till Uppsala slott. Den promenaden tar fem, max tio minuter. I södra tornet, på Museum Bar & Café, serveras dagens lunch, veckans soppa och diverse rätter. Jag valde veckans soppa, som är hummersoppa, med bröd och lite grönsaker till. Det blev en lunch i sällskap med en syster. Efter maten passade jag på att kika i två montrar där föremål från Upsala-Ekeby ställdes ut under titeln Keramiska variationer.

Jag traskade upp till södra tornet på Uppsala slott…

…och åt hummersoppa till lunch med en syster.

Här fanns en utställning…

…med keramiska variationer från Upsala-Ekeby att beskåda.

Tickandet från helvetet i mitt skrivbord idag.

Efter lunch noterade jag att det hade börjat ticka i mitt skrivbord. Med tanke på diverse… incidenter på och nära mitt arbete skulle en lätt kunna tro att det var… en bomb. Men jag visste genast vad det var: ett batteri till mitt skrivbord. Vaktmästare tillkallades och dök upp under eftermiddagen och åtgärdade detta tickande från helvetet. Fast då hade mitt hjärta börjat ticka hetsigt redan eftersom jag varit inne och läst min journal. Snacka om en doktor som både missuppfattat och enbart skrivit ner icke väl valda delar (doktors val). Läst bakåt i min journal hade h*n uppenbarligen inte heller gjort.

Men jag längtade hem. Igår kväll, när jag gick omkring med vattenkannan hemma, kikade jag på min balkongväxtlighet. Olivträdet har återhämtat sig en del, men det roligaste var att se att paprikan nu börjar bli röd och att i alla fall en tomatplanta hade två (2) små gröna tomater.

Paprikan börjar bli röd…

…och en tomatplanta har två (2) små gröna tomater.

∼ ♦ ∼

Till kvällsmat idag blev det… Castellotoffelpasta. Tredje dan med denna rätt, men nu är det baske mig den sista. Jag rundade av måltiden med vaniljglass, digestive och micrat kaffe från i morse. Det borde jag nog inte ha gjort, men samtidigt… Jag har rört på mig betydligt mer än vanligt och gått cirka sex kilometer.

Tredje dan med Castellotoffelpasta…

Vaniljglass, digestive och uppvärmt kaffe rundade av måltiden.

Kvällen blir lugn med läsning och sudoku. Måste väl gå ner och kolla bilen,  varningstriangel, bälten etc. Jag ska ju upp och iväg i morron bitti. Det kom en påminnelse om besiktningen via mejl och besiktningen är visst klockan åtta och inte klockan sju. Vad ska jag lita på – min originalbokning eller påminnelsen? Jag gick in på besiktningens webbplats och kunde konstatera att de inte öppnar förrän åtta. Alltså är min besiktning… klockan åtta. Och hemifrån jobbar jag.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… vad tror jag om den här uppmaningen..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.