OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Ett inlägg om en Alzheimersjuk professor.
På sommarsemestern 2024 när jag var nere i Motala blev det ett sedvanligt besök på Återvinningen. Jag försöker vara aningen strikt med bokinköp, men den som följer min blogg mer regelbundet vet att jag inte klarar det. När det gäller böcker är jag en hoarder helt klart. Vid besöket på Återvinningen hittade jag en inbunden bok i fint skick. Lisa Genovas bok Forfarande Alice hamnade i vännen FEM:s varukorg och hon betalade 20 kronor för den – och gav den till mig!
Alice Howland är professor vid Harvard och står på höjden av sin karriär när hon själv märker att hon börjar glömma saker. Det handlar först mest om ord som försvinner bland annat när hon föreläser, men när hon under en joggingtur inte vet var hon befinner sig kontaktar hon sin läkare. Alice är 50 år när hon får diagnosen Alzheimers sjukdom. Sorgligt, fruktansvärt och skrämmande – och ändå inte becksvart. För Alice är inte bara en tokig Alzheimerpatient hon är fortfarande just Alice, det vill säga, professor, lärare, maka, mor och senare även mormor.
Den här boken är både gripande och lärorik. Boken är skriven så att läsaren ser hur Alice tänker och agerar, hur hon minns, inte minns och hur det känns. Allt verkar så trovärdigt, men det kan ju inte vara självupplevt. Författaren är hjärnforskare. Boken är ändå inte skriven på nåt högtravande sätt utan på en väldigt begriplig lekmannanivå. Jag förstår att boken används i olika sammanhang i vården och även för närstående.
Detta är en riktigt bra bok för den som vill få ett hum om vad Alzheimers sjukdom är och gör med människor som drabbas, det vill säga såväl patienter som närstående.
Toffelomdömet blir det högsta.





∼ ♦ ∼
Livet är kort.









