OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Morgonsol.

En solig morgon efter en bra natt. Jag var uppe ett par gånger, men inte på grund av kramp. Det är underbart att slippa den smärtan! Dessvärre har jag fått ont i vänsterfoten, så pass att jag undrar om det inte är en hälsporre på gång. Det vill jag inte ha, det har jag haft tillräckligt av, i båda fötterna, dessutom. Det var segt och jag provade all sorts behandling. Det tog flera år innan den ena foten blev OK. Under tisdagskvällen hade jag bara aningen känning av kramp i ena foten. Som tur var blev det aldrig nåt.

I stället hade jag en sms-dialog med en kompis som inte mådde så bra. Vissa människor är det inte svårt att bry sig om för att de bryr sig om mig. Alldeles för mycket känns det som ibland. Jag vill verkligen inte att mina goa vänner ska ta slut för att jag dränerar dem. I stället försöker jag ge tillbaka lyssnande och erfarenheter som kanske stärker och gör nytta. Hjälpsam? Kanske. Jag är inte allvetande. Jag försökte göra kompisens liv lite soligare.

Jag försökte vara hjälpsam.

På dagens jobbagenda stod tre möten på förmiddagen. Då hinner man inte göra så mycket mer den tiden. Sista mötet avslutades emellertid tidigare. Jag hann hjälpa en arbetskamrat med en text. Och sen blev det plötsligt lunch.

Jobblunch med läsning.

På eftermiddagen vet jag inte riktigt vad jag gjorde. Det var högt och lågt. Rätt som det var åt jag en glass bara för att. Det hindrade mig från att somna. Jag fick min översättning sent på dagen. Vi bestämde att jag ska publicera artikeln i morrn eller på fredag.

∼ ♦ ∼

Kycklingkorv med bröd, tillbehör och bok till onsdagsmiddag.

Vid hemgångsdags regnade det förstås. Himlen blev grå. Hemma på Saint Ollie stod mitt paraply och min regnjacka hängde på en krok där också. Nåja, det var inte värsta regnet och jag hade luvatröja och min orange jacka. Jag klarade mig hyfsat. När jag kom hem startade jag en maskin tvätt och vilade på sofflocket en stund innan det var dags att laga mat. I kväll blev det kycklingkorv med bröd.

I morrn kan det bli annan mat och AW. Vi har avslutning på eftermiddagen med enheten. Regnar det ställs det in. Det blir troligen regn. Kanske nån är sugen på att ta nåt att dricka och äta på lokal i stället. Om inte, sörjer jag inte för jag ska för första gången till Ölhallen på fredag.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det definitivt vila. Magen är orolig och jag är trött. Jag ska läsa när jag har hängt tvätt.

∼ ♦ ∼

Renovering behövs ibland av såväl byggnader som ensamma människor.

Jag har pratat med en annan kompis idag eftersom jag var lite bekymrad i samband med att h*n fyller år och det verkade som om h*n ville glömma bort det. Det är inte lätt att fira födelsedag när man är ensam. Samtidigt är h*n mindre ensam än jag eftersom det finns både barn och föräldrar i livet. Men ändå. Jag tycker inte att man ska tillbringa sin födelsedag ensam och det budskapet förmedlade jag till min kompis. Det gladde mig att kompisen lyssnade. När man har varit länge i ett förhållande känns det som om man behöver renovera sig, hitta nya traditioner – och ibland strategier att överleva. Se bara på vår domkyrka som har renoverats i etapper. Tornen var en historia i sig som pågick flera år. Nu har turen kommit till domtrappvalvet. Det kanske inte syns lika vitt och brett som tornen, men det finns där och det används. Ungefär som vi människor. Vi finns – även om vi är ensamma. Testa får du se om du tycker att det är jämförbart, kära dagbok!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.