OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Onsdagskväll. Hur fyller en den? Ja jag var ju både nere i källaren och uppe på vinden, men sen? Kvällsmaten kan tyckas torftig. Mackor och kaffe var dock tillräckligt igår. Det fanns en skiva mjukt bröd kvar i brödburken. Den kompletterades med två hårda mackor. För att sätta lite piff på det hela – jorå, tanten kan! – skivade jag ett rött äpple på ostmackorna. Äpplet hade jag burit hem från jobbet, för övrigt. Jag är annars dålig på att äta frukt och grönt.

Kvällsmat med rött äpple på mackorna.

För att koppla av en stund bestämde jag mig för att se säsongsstarten av Bäckström. Nu har jag ingen TV (än). Tur att jag har bredband och dator. Jag kollade på TV4 Play via datorn och det gick hur bra som helst, laggade inte ett smack såsom det ofta gjorde tidigare på Annas TV. Märkligt…

Bäckström laggar inte på dator.

Medan jag satt där och glodde fick jag ett kul meddelande. Jag ska troligen få en ny liten kompis. Tanten kan fortfarande skaffa kompisar! I morgon ska vi träffas och se om vi klickar. Troligen ses vi dock mest efter min flytt. Det ska bli jättespännande och jag är taggad. Och ja, det är en tjej. Hon är fyrbent, heter Sascha och när hon pratar gör hon det på hundspråket. Jag hoppas vi kan kommunicera.

Min blivande (?) kompis Sascha.

∼ ♦ ∼

I morse vaknade jag tidigt, oförskämt pigg. Jag inledde min dag med att se över räkenskaperna. Det är lite osäkert eftersom alla räkningar och fakturor inte har trillat in ännu. Men jag är inte orolig för jag vet att såna alltid kommer.

Efter duschen serverade jag mig frukostfil i en tacoskål. Vad gör en när filskålarna står i diskmaskinen? Det gick hur bra som helst. Jag tände ljus, drack kaffe och läste om Kjell.

Torsdagsfil i tacoskål.

Min fina ryggsäck väger fyra kilo med packning, enligt min våg.

Utomhus duggade det. Jag bär en fin, men ganska tung ryggsäck och vill helst inte att den ska bli blöt. Den väger cirka fyra kilo med packning. Men på ryggen känns den inte. Dessutom värmer den. För det är inte varmt utomhus. Jag köpte den delvis för ett presentkort jag fick i julklapp av Annas snälla mamma 2023. Tyvärr fick jag aldrig chansen att visa henne den fina ryggsäcken. Det känns lite sorgligt, fast… varför ska vi ses och jag visa upp min jobbryggsäck för min före detta svärmor?

På jobbet fixade jag några saker inför min kommande ledighet innan jag klädde på mig ytterkläderna igen. Det var nämligen dags för ett besök i vården. Regnet tilltog på vägen dit, men promenaden var uppfriskande.

På mottagningen blev det som vanligt goda samtal. Idag blev jag dessutom bjuden på kaffe. Det tackade jag ja till – eftersom det inte var kaffe från mitt jobb (det är odrickbart). Jag passade också på att nappa på att besvara en enkät. Det låter mycket och lite stressigt. Samtidigt… jag känner ett lugn – och jag får höra att jag utstrålar lugn. Det är bra, extra bra för hjärtat.

Jag fick kaffe i väntrummet idag.

Till lunch hade jag en dejt med en av mina tidigare chefer. P är tillbaka i huset, men precis som jag på annan plats. Det blev ytterligare ett givande samtal och möte. Jag är så glad att P finns kvar på jobbet. Lunchen var också mycket bra och god. Jag åt strömming och potatismos. Nu behöver jag inte äta på ett dygn!

Strömmingslunch med P (som åt nåt helt annat).

Legstoppers var allt jag fick med mig från kvällens shoppingtur.

Eftermiddagen förflöt med sedvanligt jobb och dito möten. Klockan 16 blev jag upplockad av E på parkeringen för vidare färd ut på shoppingtur. Eller… E skulle hämta paket med mera och jag skulle titta på eventuella saker att shoppa. Det slutade med att jag brände runt 20 papp. Och allt jag fick med mig var ett paket legstoppers…

Den ena varan levereras och installeras i mitt nya hem måndagen efter flytten. Den andra varan ska kalibreras och sen hämtas i butik. E fixar installationen. Nu blir det till att leva på fil och snabbmakaroner – med ketchup, när en vill lyxa till det – precis som när en var student. Tanten kan! 

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis…sen Anna flyttade händer det märkliga ting. Jag hör liv som inte är, men känner ett lugn jag inte känt på länge. Och hos Anna har mammas årsur plötsligt börjat fungera. Jag tror att tiden rinner ut, jag känner att jag fortsätter att ta avsked. Inte ett dugg rädd, bara lugn. Tanten kan dö nu. Eller sen. Eller helt enkelt när det är dags. Hon börjar bli färdig.

∼ ♦ ∼

Och i natt ska det snöa…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.