OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Mitt liv är grusat.

Vilken natt! Det regnade hela dan och kvällen igår – och hela natten. När jag klev ur sängen i morseför att öppna fönstret i Bokrummet och vädra snöade det dessutom! Nu var det blötsnö och plusgrader och inget som la sig. Till dess att jag skulle gå till jobbet hade det slutat både snöa och regna. Men fyra grader… det är inte varmt.

Jag vaknade vid 2.30-tiden och sov väldigt hackigt fram till klockan sex, ungefär. Nån katt hade spytt på två ställen så att torka spyor fick inleda min måndag. Lucifer var dessutom väldigt pipig. Det måste vara så att katterna känner på sig att livet är grusat. Jag känner mig ganska låg, men jag kan uttrycka det i ord. Katterna… de kanske spyr och piper? Stackars små oskyldiga, drabbade av separationen.

Även om jag kom i säng redan 21.30 var jag så trött att jag mådde illa i morse. Att gå upp till jobbet var ganska utmattande, men det var bara att trava på. Förmiddagen var full av möten, samtidigt som jag fick avboka ett och annat längre fram. Precis före lunch hade jag medarbetarsamtal med min chef också. Det kändes inte som bästa dan för det. Men samtalet gick bra. Jag har en väldigt strukturerad chef och det gillar jag. Lunch kunde intas nån kvart efter sedvanlig tid, som alltid i sällskap med min bok på gång.

Jobblunch med bok efter genomfört medarbetarsamtal.

Jag var väldigt trött idag.

På eftermiddagen tittade solen fram i Uppsala och det blev både ljusare och varmare. Idag har det sannerligen varit aprilväder – regn, snö och sol. Jag har varit supertrött hela dan. Även om medarbetarsamtalet gick bra blev jag väldigt trött av det. Att Anna och jag skulle ha tvättstugan i kväll kändes väl sisådär, men det behövde göras. Det finns instruktioner nere i tvättstugan, fast jag tyckte att det var bättre att Anna gick igenom med mig. Vi har ju haft uppdelningen att jag har gjort veckotvätt uppe i lägenheten och strykning (mest mina kläder, dock), medan hon har skött tvätt av lakan och handdukar etc i tvättstugan cirka en gång i månaden. Nu skulle jag tvätta och även boka in en tvätt innan jag flyttar. Sen blir det en tvättstuga med andra maskiner att lära sig. Anna visade mig och det blev bara en maskin som jag körde plus tumlade. Givetvis bar jag tvätten i en blå IKEA-kasse… Ny tvättid har jag bokat till sista april klockan 7 – 12. Jag ska ändå inget göra då, så jag kan lika gärna tvätta.

En typisk tvättkasse.

∼ ♦ ∼

Citrus har spytt ett par gånger idag, enligt Anna. För egen del är hjärtfrekvensen så hög att jag inte kunde ligga ner och vila medan tvättmaskinen jobbade – för hjärtat jobbade så. Anna ska laga en sista måltid åt oss. Livet är… grusat. Men ur gruset ska det uppstå nya liv. Var sina.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.