OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Vardag igen.

Så blev det vardag igen. Ganska skönt att kliva ur sängen och göra nånting för månadspengen från staten. Men igår kväll mådde jag skumt. Jag kollade hjärtfrekvensen och den toppade vid 158. Det är alldeles för högt, för siffrorna ska ligga mellan 50 och 100, och jag borde ha åkt till akuten. Jag berättade i alla fall för Anna. Inte för att hon kan göra nåt. Det är fel av mig att lägga det på henne som inte vill leva med mig längre. Men av nån anledning ville jag berätta för en människa. Jag överlevde dock natten och förutom att det pulserar och slår snabbt inuti mår jag OK. Frukostfilen slank ner vid ett tänt ljus i sällskap av min öländska kriminalroman.

Det blåste idag, till och med vita gäss i floden.

Det hade aviserats snöoväder. Ändå chansade jag och tog gympadojorna när jag gick till jobbet. Det är ett par bra skor och de står emot väta till viss del och är hyfsat bra vid halka. Nån snö har det ännu inte kommit i mängder, men det blåser som sjutton! Det gick till och med vita gäss på floden. Örona var iskalla och illröda både när jag kom till och från jobbet. Vinden tilltog i styrka under dan. Kan det vara så att vädret påverkar min hjärtfrekvens?

Jag försökte ändå ta på mig en del nya arbetsuppgifter. Bland annat har jag fått ett artikeluppdrag som handlar om tjänsteresor. I morrn ska vi träffas i en mindre konstellation för att diskutera en språkfråga. Innebär den en förändring får vi diskutera hur det hela ska genomföras. Jag är inte precis jättestark för tillfället. Jäkla skit, jag som mådde så bra under påsken. Men det blev väl för mycket ändå, trots att varken vännen FEM eller jag är några festprinsessor och tog det väldigt, väldigt lugnt. När jag loggade in på 1177 under eftermiddagen visade det sig att jag har fått en tid för EKG och läkarsamtal på Sjukstugan i Backen den 16 maj. Det blir en hel vårddag den dan, nästan, för på morgonen ska jag till husläkarmottagningen också. På Main Street låg kallelsen levererad med snigelpost också. Där står att jag ska lämna prover en vecka innan. Det tänker jag inte göra, för då är jag mitt uppe i mina flyttbestyr. Visst är jag tacksam att jag har fått en tid, men det var överenskommet i slutet av maj, inte i mitten av maj.

Dagens lunch blev sedvanlig plus banan som jobbet bjöd på. Boken började jag läsa igår och den är riktigt bra. Jag har kommit en bra bit in i den.

Jobblunch med bok och banan.

Jag hade flyt med artikeluppdraget och lyckades boka intervju redan nu på torsdag. Toppen, för då finns det större chans att puff med länk till artikeln kommer med i nyhetsbrevet för den här månaden. Och jobbeftermiddagen avslutades med en avstämning med en av mina favoriter. De skulle ha varit två, men den andra personen var sjuk.

∼ ♦ ∼

På Main Street hade Anna packat mycket idag på sin lediga dag. Vi har gått igenom och delat upp några saker samt planerat för att gripa oss an vinden i helgen. Då blir det troligen också ett nytt besök på återvinningscentralen med grejor. 

Till lördag kan det bli helgkasse från Korgtassen, för det var fisk, skaldjur och ost på menyn och det kan jag äta. Det är också lätt och smidigt för oss att ställa fram och bara värma huvudrätten när vi har grejat på vinden. Men i kväll blev det en lättare kvällsmat för mig, kaffe och mackor. Nån hade fixat grönsaker också. Eventuellt serveras snacks senare, somliga gjorde ju vissa fynd i Dalarna, andra åt inte upp sina inköpta godsaker under påskhelgen.

Mackor och kaffe till kvällen. Notera grönsakerna! (Inte jag som fixade.)

∼ ♦ ∼

Livet är kort.