OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en svensk deckare med historiska förtecken.

Det börjar bli tomt i TBR*-hyllan på Main Street, den som numera är ett hyllplan i en bokhylla i Bokrummet. Därför botaniserade jag som hastigast i en hylla med böcker man får låna på jobbet. Där hittade jag Susanne Janssons bok Offermossen. En svensk deckare med historiska förtecken, en ny författarbekantskap och en pocketbok som är lätt att ha med sig ”överallt”. Vad mer kan man önska?

Den här boken utspelar sig i Mossmarken, en ödslig trakt mellan Dalsland och Värmland. Här begravdes en gång i tiden offer till gudarna. Biologen Nathalie kommer till Mossmarken för att göra fältexperiment till sin doktorsavhandling om våtmarker. Men snart står det klart att hennes ärende är mer personligt än bara en avhandling. När en vän hittas halvt medvetslös och nedsjunken i mossen korsas hennes väg med den kända fotokonstnären Maya Linde. Maya arbetar även som polisfotograf. Maya och Nathalie rör sig både genom minnet och markerna. De gör chockerande upptäckter och hittar gamla dolda sanningar. En märklighet är att kropparna som begravdes i Mossmarken inte förmultnar. Kanske stämmer även ryktena som säger att det beror på att de döda där aldrig kommer till ro, att de hungrar efter nya offer och att människor även i nutid försvinner där.

Boken var författarens debutdeckare och gavs ut 2017. Dessvärre blev det bara ytterligare en deckare av Susanne Jansson. Den boken, Vintervatten, utkom postumt, för författaren avled 2019.

Lite grann dras mina tankar till Elly Griffiths och hennes Ruth Galloway-serie. På sätt och vis är den här boken en svensk variant. Boken har också framträdande kvinnliga huvudpersoner, men de är inte roliga och ironiska som Ruth utan ganska allvarliga. En och annan har hemska saker i sitt familjebagage, dessutom. Men de är väldigt levande och realistiskt skildrade. Miljön och atmosfären som omger de här människorna är spöklik och övernaturlig med naturen viktigaste komponent.

Det är nånting jag saknar dessvärre och det handlar om hur boken är skriven. Nog tror jag att författaren hade kunnat utveckla sitt skönlitterära skrivande till det bättre om hon hade fått leva.

Toffelomdömet blir medel.

∼ ♦ ∼

*TBR-hyllan = olästa böcker, ”To Be Read”

Livet är kort.