OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!
Så här gör du när du kommenterar:
- Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
- Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
- Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
- Klicka sen på Svara.
- Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.
Kära dagbok…
Det är många tankar som snurrar, men för tillfället har jag inte tid, ro eller ork – ibland inte heller lust – att knacka ner dem här. Alla behöver inte veta allt om hur jag känner. Samtidigt är det här stället en plats där jag kan ventilera med mig själv. Jag varken vill ha eller förväntar mig råd eller svar av den som råkar halka in här och börjar läsa det jag skriver.
Rutiner… Tänt ljus och läsning vid vardagsfrukosten i köket på Main Street.
De senaste dagarna har jag tänkt mycket på rutiner och ”det normala tillståndet”. I mitt liv är inte mycket normalt längre. Det är som att somliga drar sig undan för att jag är sjuk. Tror de att förmaksflimmer med mera smittar? Och eftersom jag håller på att separera är det ytterligare nåt som gör att människor undviker mig. Jag vet att jag har ältat sjukdom etc, men det var mest i början. Nu försöker jag hitta nåt som är normalläge för mig samt också nya vägar in i mitt nya liv.
Att börja om sitt liv vid snart 62 års ålder är inte det lättaste. Just sayin’… Ensamheten kan en längta efter – så länge den är självvald. Är den påtvingad är den oerhört plågsam. Jag har förlorat min kärlek. Jag har misslyckats igen. I maj förlorar jag min sambo och min svärmor. Och jag förlorar även katterna då. Ett bonusbarn ska jag fortsätta ha kontakt med och det är jag så glad för. Mobiltelefonen tystnar allt mer. Ingen ringer, nästan. Min svärmor ringde ibland förut. Jag känner ofta att jag stör i folks rika liv när jag ringer. Så jag tystnar nog ännu mer. Till dess att jag har skapat mitt eget rika liv.
∼ ♦ ∼
Mot nya livsmål…
Det är fortfarande plusgrader och gråbrunt ute, men solen gör tappra försök att tränga igenom. Så även denna skottdag. Skottdagen… Det är en dag när kvinnor får fria. Synd att jag inte vill fria till nån. I ett annat liv hade jag en bonusdotter som föddes på skottdagen. Det tog tid innan hon blev vuxen – hon fyllde ju inte år så ofta. Det var en speciell liten tjej, det där. Hon hade det tufft. Som extra vuxen blev jag involverad på vägen till hennes bättre mående. Jag tror att det gick bra. Vi har tyvärr ingen kontakt idag, men det är över 20 år sen vi var en sorts familj. Undrar vem jag ska vara en sorts familj med nu? Ingen äkta hälft, ingen partner, sambo eller särbo, inga barn eller barnbarn, inga föräldrar, inga syskon. Det är rätt jävla tomt på familj. Mer än en gång har jag nått mina mål i livet. Jag kan göra det igen, alltså nå mål. Mitt nya mål är att stärka mig själv och att bilda min egen lilla familj – med bara mig.
∼ ♦ ∼
Tyst och gör.
På jobbet är det inte heller riktigt normalt eller finns rutiner. Det känns som om jag blir missförstådd när det enda jag önskar är arbetsro så att jag kan prestera. Jag springer mellan två och även om vi pratar och försöker reda ut blir det liksom aldrig nån ordning på det hela. Mitt mål är att försöka stå ut, försöka hantera det och försöka göra det jag blir ålagd att göra utan att protestera. Mina åsikter efterfrågas inte, däremot efterfrågas mina arbetsinsatser. Så…
”tyst och gör
är min devis på jobbet. Sen ventilerar jag här.
I övrigt blev det sedvanligt jobb på förmiddagen, lunch och så kommunikatörsnätverk hela eftermiddagen. Kommunikatörsnätverket var riktigt bra, det var bästa innehållet på länge. Jag halkade dit genom leriga Engelska parken. Första halvan handlade om tillgänglighet, andra om AI. Jag hade dessutom trevligt sällskap av CS både inne i Humanistiska teaterns salong, där jag blev Bo Sundqvist för några timmar, och vid ståfikat utanför.
Nåt AW blev det inte för mig i kväll. Eftersom förutsättningarna ändrades kunde jag definitivt inte delta. Jag kunde ju varken gå direkt till nån pub eller bowla med mina dåliga händer, så detta sker inte alls på lika villkor som vissa uttryckte. Men det är lugnt. Jag gick hem till katterna, gav dem mat och gos och för att senare hänga framför Antikrundan från Motala och amatörvärdera via Duo-appen. Tråkigt nog blev jag både ledsen och besviken. Å, jag vill inte bli bitter eller nåt offer! Jag hade väl hoppats att jag skulle orka, kanske gå hem till katterna först och sen direkt till stället där AW:n är. Men redan på eftermiddagen blev jag jättetrött igen. Trots att nätverksträffen var så intressant höll jag på att somna flera gånger. Kanske ett av mina nya livsmål ska vara att ta korta siestor på eftermiddagen?
Kvällsmaten blev lätt – jag hade ju goffat fikabröd på eftermiddagen idag igen. Kvarg och mackor slank ner med pressokaffe i sällskap av tänt ljus och Dockan. Katterna hovrade på golvet i väntan på pastej. Vågen lär visa uppgång i morrn…
Kvällsmat med kvarg och mackor, tänt ljus och Dockan.
∼ ♦ ∼
I morrn är det fredag. Mäklaren kommer över på förmiddagen för att kolla ett par saker. Anna börjar sent och tar emot henne. Jag går som vanligt till jobbet, men lär blir väldigt ensam på plats. Ledningen är på heldagsmöte på annat ställe och folk skulle ju ut på AW i kväll och är gissningsvis ”trötta” i morrn så att de jobbar hemifrån.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 