OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Ett inlägg om en relationsroman IGEN.

Den allra sista julklappsboken jag fick 2023 öppnade jag i den rätt trista och gråa månaden februari. Boken fick jag av vännen FEM och författaren, Marcus Jarl, är från mina hemtrakter. Precis som jag har han flyttat till storstan. Marcus Jarl valde Stockholm, jag Uppsala. Bokens titel är Där du en gång gick.

Marcus Jarl fick pris för Årets feelgood 2021 för boken Dina färger var blå. Samtliga böcker han skriver är inte bara feelgood utan relationsromaner som känns väldigt äkta. För allt i en så kallad feelgoodroman är inte bara bra – där finns även doser av feelbad.

Bella Friberg i Linköping är huvudperson i Där du en gång gick. Hon är ganska trött på sitt liv och när hon får ett erbjudande om jobb i Stockholm tackar hon ja. Bella verkar ha tur och hittar inte bara en drömlägenhet utan även en drömkille. Niklas är faktiskt den förra ägaren till lägenheten. Men ganska snart blir det komplikationer. Vad är det Niklas vill ha – Bella eller sitt gamla liv tillbaka? Bella får veta varför Niklas behövde sälja och tvingas därmed brottas med hans förflutna – och sitt eget…

Den här romanen känns betydligt mer ytlig än de andra jag har läst av författaren. Bella som person känns också väldigt ytlig. Hon har tur i karriären, men otur i kärlek och hon använder sin humor i stället för att ta tag i vissa saker. Det blir lite av en clash för mig när hon går på visning och får det nya hem hon önskar – hon har för övrigt ett arv som betalar lägenheten. Det handlar mycket om inredning och en del om vad sociala medier kan ställa till med.

Vissa ställen i boken är inte riktigt bra skrivna rent språkligt. En redaktör borde ha pekat ut upprepningar av ord i samma mening, exempelvis ”ändå-ändå”. Det är en typisk miss en gör när en har jobbat med en text och blir blind för sina misstag.

Ungefär halvvägs i boken blir jag lite överraskad, även om jag nästan gissade rätt. Men det är som om den här boken inte riktigt når upp till de andra av författarens böckers höjder.

Toffelomdömet blir trots det högt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.