OBS! Anonyma kommentarer publiceras inte – se Reglerna!

Så här gör du när du kommenterar:

• Skriv din kommentar som vanligt i kommentarsfältet.
• Snegla åt vänster. Tre ikoner syns – WordPress, Facebook och ett brev.
• Klicka på brevet (om du inte har WordPress-konto förstås eller vill använda Facebook) och fyll i dina uppgifter.
• Klicka sen på Svara.
• Ingen mejladress syns utåt, bara inåt så att jag kan verifiera.

Kära dagbok…

Onsdagen var vikt för en hel dag med avdelningen men utanför avdelningen. Det vill säga, vi höll till på Clarion Hotel Gillet i centrala Uppsala. Supernära Main Street och hade jag varit normal i mina sömnvanor hade det gett mig en fin sovmorgon. Jag sover som bekant sisådär. Jag klev upp i vanlig tid och slevade i mig fil och läste vid köksbordet och läste såväl facktidning som bok. Kaffe bryggde jag i pressobryggaren och stressad som jag var av nån anledning brände jag mig på handen när locket till vattenkokaren föll av. I mitt inre noterade jag kaffebryggare på inköpslistan. För jag måste nog införskaffa en även om pressokaffet är mycket gott.

Vardagsfrukost med brännskadad hand.

Så gick jag upp till hotellet och konferenslokalen. Det blev en bra och lång dag, ganska utmattande för min del. Sen tycker jag att avdelningsdagar ofta kan vara bra och givande – tills man kommer tillbaka till verkligheten på avdelningen på avdelningen, så att säga. Det erfor jag idag och det sänkte mig förstås. Jag tycker nämligen också att det är ett sånt slöseri att jag ska jobba med det jag inte är bra på, rentav dålig, när dessutom mina insatser behövs inom det jag är bra på. Men jag är inte chef, jag bestämmer inte. Jag är medarbetare och måste acceptera.

Onsdagsförmiddagen ägnades åt en föreläsning om kränkande särbehandling. Föreläsaren är psykolog på vår företagshälsovård. Det var en bra föreläsning och även om den inte gav så mycket nytt gav den en del att fundera på. Som mönstret på mattan och godis. Ja jag åt hela tiden igår, kändes det som. Allt var så gott! Men ärligt, det var inte bara mönstret på mattan (nån tyckte att det såg ut som trosskydd) som jag funderade på givetvis utan det som sades. Det är bara det att en är så ovan vid att dels sitta en hel dag och dels inte jobba med det vanliga utan mest lyssna. Kanske var det just det jag blev utmattad av..?

En förmiddag om kränkande särbehandling.

MEH! Är det trosskydd på mattan???

Godis är gott.

Så blev det lunch… och då åt jag… Vegetariskt – råkost, bröd och halloumi – och dessert och kaffe… Sen blev det verksamhetsplanering. Godis och eftermiddagsfika med goda kakor. Inga stora bitar, men söta. Magen var i uppror!

Bröd och råkost…

…halloumi…

…och sött till lunch.

Eftermiddagsfika – med sött, förstås.

Men själva avdelningsdagen och verksamhetsplaneringen tillsammans med enheten var bra. Alla vid mitt bord (totalt åtta pers) var engagerade. En av oss skrev ihop anteckningar som sen skickades till avdelningsdirektören i morse.

Efter avslutad dag gick vissa vidare till annat ställe, för det var en timme ledigt fram till middagen som serverades på The Social Bar & Bistro. Jag sjönk ner i en soffa med en öl och njöt av först en ensam stund, sen av GB:s sällskap. Vi pratade vin och mat och italienskt, så då förstår du, kära dagbok, att jag var i rätt sällskap.

Efter avslutad dag sjönk jag ner i en soffa på The Social Club…

…med en öl.

Även middagen – utan tryffelsås för min del – (tack AS!) – var vegetarisk och förvånansvärt god. Jag åt upp allt. Och orkade även med kladdkaka med tillbehör. Två glas rött sänkte jag dessutom, men jag blev inte berusad. Jag var mycket nöjd, mycket mätt och mycket trött när jag lämnade hotellet och gick till Main Street.

MIddagen var också vegetarisk…

…och söt.

En stund satt jag uppe i solidaritet med Anna som väntade på kattsandsleverans, men när klockan närmade sig 22 blev det god natt för min del. PostNord kunde inte leverera som utlovat och sanden kommer visst inte förrän i morrn kväll. Jag somnade snabbt – och vaknade 23.30. Fast bara en kort stund. Under natten blev det ytterligare ett par uppvaknanden, vissa på grund av kramp, men en förhållandevis bra natt sammantaget.

∼ ♦ ∼

På väg till jobbet som vanligt igen i morse.

Ganska utvilad vaknade jag till torsdagen. Idag kände jag emellertid av hjärtat. Inte så mycket på väg till jobbet som på jobbet. Det kan bero på att jag blev stressad på grund av en jobbgrej. Mina chefer vill att jag ska ha typ en delad tjänst och det vill väl ingen normalt funtad arbetstagare. Men nu är det som det är. Jag är som sagt inte chef utan bara medarbetare, så jag får finna mig i det hela. Jag håller på att ordna en utbildning åt mig genom en arbetskamrat vid en annan avdelning. Det enda som normalt sett erbjuds är utbildningsfilmer på webben (funkar inte för mig) och redaktörsutbildning i stor grupp (funkar inte heller för mig eftersom jag ska vara lite bättre än alla andra – som i dagsläget är bättre än jag är eftersom de har använt verktyget betydligt mer). Ibland undrar man hur det tänks… Ja ja, jag ordnar på egen hand och känner mig optimistisk inför det.

En vanlig jobblunch idag.

Arbetsdagen inrymde också artikelpublicering. Jag hade intervjuat två personer vid vår engelskainstitution om deras litteraturprojekt som fick särskilda medel förra året till detta. Vidare lärde jag mig lite grejor i nya webbverktyget samt läste en del dokument, svarade på mejl och korrekturläste. Mitt på dan åt jag lunch. Tro det eller ej, men jag var hungrig idag. Tack och lov blev det en vanlig jobblunch utan sötsaker. I muggarna är det inte heller kaffe utan varm choklad (sötsaker i och för sig).

∼ ♦ ∼

Nu är det kväll och jag har nätshoppat linser och betalat en räkning samt ätit. I kväll blev det tomatsoppa och mackor. Men först fick katterna mat och sen torkade jag kattspyor. Igen. Anna hittade ytterligare en hög när hon tittade. Det är dags att prata med en kompis som har varit på läkarbesök i veckan för att kolla läget. Därefter blir det Antikrundan förstås, det är ju torsdag. Jag har rotat fram rena lakan för i helgen ska jag bädda rent. Dessvärre är alla enkelunderlakan använda som kattskydd. Ännu mer irriterande är de täcken jag nyligen slängde som nu skulle komma till pass. I mitt nästa liv ska jag fan aldrig rensa eftersom en inte vet vilka trevliga/otrevliga överraskningar som står för dörren.

Putte Pudding a k a Lucifer ska få lite extra gos. Bara för att han är så söt. Citrus är också söt, men Busan har kommit på ett sätt att ta sig in i Bokrummet när jag har stängt för… Medan jag skrev det här fick jag faktiskt locka ut dem för att få skrivro en stund.

Putte Pudding a k a Lucifer ska få extra gos i kväll av mammisen,

Busan!

∼ ♦ ∼

Dagen inleddes vid köksbordet på Main Street där jag läste de sista sidorna ur boken om den svenska dottern och folkhemmets upplösning. Bokbytet har tagit mig till 1960-talets Brighton igen och läsning på engelska.

Frukostläsning med bokbyte…

…från en bok om en svensk dotter till en bok från Brighton.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.