OBS! Anonyma kommentarer publiceras fortfarande inte – se Reglerna!

Kära dagbok…

Paus för adventsfika övervakad av Lucifer.

Kvällen den tredje advent blev lugn – för min del. Anna gjorde en del julmat och julgodis, men vi tog också en rejäl adventsfika under övervakning av Lucifer. Han fick dock inte smaka, för varken choklad eller saffran är bra för katter, vet vi.

Jag mådde bättre, men fortfarande inte bra. Det är svårt att förklara hur det kändes och känns. Liksom svag och yr, darrig, svettas och fryser om vartannat. Inte andfådd dock. Tycker att näsan rinner lite okontrollerat, men känner mig inte förkyld. Svängningarna i hjärtfrekvensen igår gjorde mig väldigt rädd. Samtidigt… vem fan vill åka till akuten en helg? Jag ville inte ens åka dit idag, en måndag.

Anna har fixat en massa på Main Street, själv känner jag mig ganska värdelös och orkeslös och har inte lust med nåt. Men när hon kom in till mig i Salen på söndagskvällen med två apelsiner i rött snöre och en skål med nejlikor kunde jag ju inte avstå från att pyssla lite. Jag hade då hört ett antal högljudda svordomar bakom den stängda köksdörren och tänkte först att det hade med revbensspjällen att göra. Nej då, det var snörhelvetet till apelsinjävlarna som inte gjorde som Anna ville.

Apelsinjävlarna. Med snörhelvete på.

∼ ♦ ∼

Skum känsla, ungefär så här.

I morse sa väderappen att det var två grader varmt på min plats. Termometern utanför köksfönstret sa fem plusgrader. Jag var lite orolig ifall det var is kvar på vägen till jobbet, men det var det lilla. Nästan isfritt, alltså. Det gick bra att gå till jobbet, jag orkade. Samtidigt satt den skumma känslan i. Jag var yr, svag och svettades, sen frös jag, är en ungefärlig beskrivning. Den oskarpa bilden från Klostergatan illustrerar känslan bra.

Varken Anna eller jag sov bra i natt. Hur jag än låg kände jag hjärtat dunka. Anna kunde inte heller sova utan hade ägnat natten och delar av småtimmarna åt att lägga på juldukar. Sen försökte hon sova i sin fåtölj, där jag hittade henne i morse, till katternas glädje.

En arbetskamrat lånade mig sin apple watch på förmiddagen och jag tog mitt EKG. Klockan indikerade förmaksflimmer igen. På min arbetskamrats inrådan kontaktade jag min husläkare via 1177. Och han är så bra på alla sätt och vis och ringde mig när precis svalt sista tuggan av min ganska chokladiga lunch. (Ja jag åt macka och ägg också, bananen sparade jag. Chokladen åt jag upp och i muggen var det varm choklad för att jag frös.) Han frågade och jag svarade och beskrev alla symtom. Det som gäller nu är att han ska försöka fixa en tid för ett riktigt EKG på mottagningen i veckan. Om inte det lyckas måste jag kontakta hjärtmottagningen för att eventuellt få snabbare hjälp där. Utöver det skulle jag fundera över när jag känner att hjärtat flimrar, i vilka situationer och vad jag gör.

Chokladig lunch – i alla fall choklad i muggen och på bordet förutom macka och ägg. Bananen sparade jag.

Vi går nu in i julveckan. Det är mycket som ska fixas de här sista dagarna och en får verkligen hoppas att en klarar av att stå på benen. Idag hade jag ett par avstämningsmöten och efter lunch skulle jag publicera en artikel för första gången i det nya webbverktyget. Stora A stod bakom min axel och jag passade på att skriva en passande instruktion till mig själv. Allt gick bra – utan utbildning – men med Stora A:s genomgång med mig i förra veckan i ryggen. I morrn har vi ställt in ett möte, men en avtackningsfika har tillkommit i stället. Jag ska jobba på plats hela veckan. Idag insåg jag att många ska vara lediga torsdag och fredag. Jag tar mig nog till jobbet.

∼ ♦ ∼

I kväll är Tisslingarna och jag ensamma på Main Street. De har fått lamm respektive biff i sina matskålar och det gillade de väl sisådär, typ inte mycket. Själv åt jag andra halvan av räkmackan som var gårdagens middag och passade på att tända tredje adventsljuset i mormors och morfars kopparljusstake.

En halv räkmacka till kvällsmat och tre adventsljus tända.

Jag kör två maskiner tvätt på raken och hänger på torkställning. Det är inte särskilt betungande. Hjärtat har dessutom lugnat ner sig. Men jag är ledsen och besviken att flimret kom tillbaka så snabbt. Jag hoppas jag får göra EKG och se hur det ligger till.

I kväll tänker jag läsa till kvällskaffet, men jag byter nog Bokrummet mot Salen. Anna har förresten kompletterat min julmöbling i Bokrummet. Vi köpte var sin kitschig ren i Stockholm när vi var där en helg 2022. Min är mörkblå, Annas åt purpurhållet.

Julmöblat i Bokrummet.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… Sånt jag har svårt för:

• gälla röster
• att vara sjuk
• is på gångvägen
• människor som bara sätter sig ner och får allt serverat

∼ ♦ ∼

Livet är kort.