Kära dagbok…

Domkyrkotornen i morse från Drottninggatan,

Idag har det varit Lucia hela dagen. Den som heter Lucia har förstås namnsdag i Sverige, men vi är många som firar Lucia den ursprungliga samma dag. Efter en helvetisk morgon – jag blev väckt igen av, inte Lucia men Lucifers krafsande och pip (sjätte morgonen i rad). Jag fick masa mig upp till köket och servera kattmat. Sen kunde jag förstås inte somna om. Jag låg kvar i sängen tills klockan var strax efter sex för att det inte skulle bli krockar i badrummet. Anna hade sopat i hallen i morse. Jag sopade på katternas toalett och tog reda på deras skit. Brevbäraren hade lämnat ett brev som inte skulle till nån som bor i vår lägenhet utan på en helt annan gata. Det tog jag med mig när jag gick, liksom kattskiten. Skiten dumpade jag i samma papperskorg som igår; brevet la jag på en gul låda. Förhoppningsvis kan en annan brevsorterare läsa bättre.

I morse var det inte kallare än igår, runt tre minusgrader, men vinden som blåste var kall. Jag kände mig tröttare idag och andades aningen tyngre uppför backen, trots att jag stannat och fotat domkyrkotornen. Jag anlände till jobbet vid åttatiden, packade upp, startade datorn, skannade inkomna mejl – och gick igen. Äh, inte gick jag tillbaka till Main Street eller så, jag gick till Carolina Rediviva för årets Lucia.

Som vanligt var salen packad med folk. Ingen hade jag fått med mig från jobbet, men utanför träffade jag på K, barnbarn till mannen som namngett huset jag jobbar i. K klev av bussen och vi tog sällskap in. Det var inte mycket vi såg mer än huvuden och nackar, en tomteluva och ett par barn på ett bord, men vi hörde. Härlig skönsång, stämningsfullt och vackert. Och när vi gick ut stod Luciatåget uppradat vid entrén och sjöng. Då tog vi en ordentlig titt.

Packat med folk i salen på Carolina Rediviva.

Skymtade ljuskronan…

…stjärngossarna, en pepparkaksgubbe och en tomteluva.

Tillbaka till jobbet igen försökte jag jobba en stund. Det gick sisådär. Här är väldigt pratigt och jag har svårt för det. Fast jag kan prata rätt bra jag också. Solen har definitivt fläckar. Så jag gick ner för trapporna igen, denna gång till källarplanet, för att köpa lunch. Träffade tidigare arbetskamraten E och fick en fin pratstund, utanför arbetsplatszoner, om hjärtan och arbetsplatser och den där lunchen vi ska ta. Sen. När det nu blir… Idag blev det nästan sedvanlig lunch, på egen hand, med sällskap av Den ultimata stölden, där jag närmar mig slutet. Det osedvanliga idag var att jag åt en vegansk macka och inte en ostmacka med en massa irriterande vallmofrön som faller överallt.

Jobblunch med Den ultimata stölden och en vegansk macka.

Under lunchen hördes ett spontant Luciatåg sjunga nere i entrén, men jag satt och käkade och gick inte ifrån. Sparade mig i stället till eftermiddagen när ett fint tåg med Lucia, tärnor och stjärngossar sjöng för oss i lunchrummet. Åsa och jag intog de röda fåtöljerna. Gofika bjöds det på. Och en och annan trevlig arbetskamrat i huset kunde jag växla några ord med. Såväl mage som själ var runda och goa när jag lämnade Segis för Main Street.

Här är intåget…

…och här är uttåget.

Gofika bjöds det på också.

∼ ♦ ∼

På Main Street blev jag serverad Annas egenkokta linssoppa, macka och kokt ägg. Soppan är supergod och nyttig, vilket ju är en ovanlig kombo i min värld.

Annas linssoppa till kvällsmat.

Sen låg ett paket och väntade på mig. Det var vänliga Vargnatt som skickat en intressant roman till mig. Toppen, för jag börjar få slut på olästa böcker och vännen FEM har belagt mig med köpstopp. Tusen tack, bästa Vargnatt, och hoppas nya hunden och du blir riktigt goa vänner!

Ett blått paket till mig…

…med den här fina boken i!

∼ ♦ ∼

Annars på Main Street pågår förberedelser inför kommande storhelg. Det kan innebära lite stök. Igår klättrade Anna på gnällande trappstege och satte upp julfigurer i gardinstången i Salen. Ursprungligen var det jag som hade julfigurer i gardinkappan i mitt kök i New Village. Sen har Anna köpt och fått figurer och några har gått sönder. Jag tycker att de är fina, men jag har svårt för julen och det som komma skall. Detta att vara ensam känns alltid mer… negativt under julen när andra är fler. Så det blir Anna som tillsammans med sin snälla mamma får fixa julmaten. Jag har erbjudit skjuts vid inköp. Julmöblingen sköter Anna ensam. Och mina julklappsinköp i år är avsedda för en begränsad skara. Det blir bäst så för ”alla”. Informera(d), inte involvera(d) är det som gäller. Jag försöker ta russinen ur kakan.

Julmöbling pågår. Då är det lite stökigt.

∼ ♦ ∼

Idag har jag mått skumt. Pulsen har varit OK, men jag har känt mig yr och jag tycker att det har fladdrat en del i bröstet. Kurvan var inte lika jämn idag när jag mätte hjärtfrekvensen. Det kan vara så att jag har gått för mycket, bland annat både nerför och uppför trappor. I vart fall är jag inte andfådd. Jag inser att jag får försöka hålla koll på mig.

Jag tog också in det jag fått höra från proffset jag mötte igår: jag ska tänka på mig själv och göra nåt för mig som jag tycker är roligt. Därför ska jag träffa en, kanske två, före detta arbetskamrater, numera kompisar, på fredag för middag och en öl efter jobbet. Må alla kurvor och frekvenser vara jämna och fina!

∼ ♦ ∼

Men ännu är det Lucia. På tur nu står att se SvT:s Luciatåg på SvT Play, dricka kvällskaffe med kardemummasmak och äta var sin lussebulle. För se lussebullar har ingen av oss fått idag.

En cirka femårig Toffla som Lucia hos farmor och farfar.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.