Kära dagbok…

Ännu kallare idag än igår.

En ännu kallare vinterdag än igår i Uppsala var vad jag vaknade till. Nu visste jag att det skulle bli neråt 16 minusgrader, men ändå. Det gick även idag bra att gå upp till jobbet. Jag blev väldigt andfådd och det kan bero på att jag täckte för näsa och mun med mammas sjal för att inte ansiktsdelarna skulle förfrysas. Det blev lite svårt att andas. Promenaden gick bra.

På jobbet var det få personer idag. En del är krassliga, andra har svårt att ta sig hit av olika skäl, vintern kan vara ett. Jag var på plats i alla fall och det var jag stolt över.

Jag tog med kallelsen till torsdagens ”övning” för jag skulle ringa. Har ett par praktiska frågor. Där finns flera telefonnummer, men ingen jävel svarar när man ringer utan det är telefonsvarare. Så ska man knappa sig vidare, bli uppringd, och det funkar inte för mig när jag är på jobbet. I morrn ska jag till labbet på min husläkarmottagning och lämna prover. Jag får fråga där, de kanske kan svara. Annars gör jag som jag tror att jag ska göra. Det är inte solklart i kallelsen. Som vanligt förutsätter avsändaren (vården) att mottagaren (patienten) har samma referensramar som de (vården). Sjukstugan i Backen har en kommunikationsavdelning. Vad gör de som jobbar där? Inte fan hjälper de till med begripliga formuleringar i kallelsebrev till patienter i alla fall. Det är fan pinsamt. Jag är svensk, normalbegåvad och läskunnig. Ändå fattar jag inte.

Så jag försökte jobba, med frågorna gnagandes inuti. Jag har haft många frågor och i min enfald trodde jag att jag skulle få en tid hos kardiolog för att få ställa frågorna. Det har jag inte fått. Jag är mycket orolig och ängslig inför torsdagen och funderar allvarligt på att rymma. Men det är för kallt. Och jag måste nog fan göra den där elkonverteringen…

Det är för kallt för att rymma idag.

I stället för att få stöd där jag borde få det hämtar jag stöd hos släkt och vänner. Och nej. De flesta är inte medicinskt kunniga, inte mer än jag. (Fast jag ska givetvis försöka fråga nån medicinskt kunnig på mottagningen i morrn.) Ibland räcker omtanke ganska långt. Omtanke behöver inte kosta nåt, det kan räcka med några vänliga ord eller en kram – eller att man ställer upp med nåt praktiskt som att skjutsa, handla eller bara finnas där. Men alla har sitt och det finns inte nån lista där jag står överst i kurs. Även den boken jag läste när jag började skriva det här inlägget visar upp flera likheter med mitt liv. Jag ska så snart som möjligt byta den till en okomplicerad deckare, för jag orkar inte känna så många tunga känslor som också den här boken fick mig att känna.

På lunchen hade jag hoppats läsa ut boken, men det hann jag inte. Jag har varit så seg idag, det är som jag och hjärtat går i motvind hela tiden. Sedvanlig lunch åt jag – ostmacka med vallmofrön som trillade överallt, yoghurt med honung och müsli och ett kokt ägg.

Tisdagslunch på jobbet.

Efter lunchen hade jag två möten: ett jobbmöte, där jag i princip inte kan lova att göra nånting för jag vet inte hur mitt liv ser ut från och med torsdag och ett avstämningsmöte med två chefer där ungefär samma gällde. Precis före det sista mötet kom en av cheferna till mig och berättade om min nya lön. Jag känner mig ovärdig den, men jag är mycket tacksam. Det är nämligen dyrt att vara sjuk – vårdbesök och mediciner kostar.

Arbetsdagen slutade i sol över Uppsala slott, men också i form av bättre lön för mig.

∼ ♦ ∼

På Main Street lyste balkongslingan varmt välkomnande. Anna hade tänt den innan hon gick till jobbet. Hon hade kört och plockat ur en diskmaskin som verkligen stank i morse och slängt sopor också – underbart skönt att slippa för mig. Jag startade i stället en tvättmaskin innan jag micrade resten av gårdagens thaisoppa till kvällsmat. Dessutom passade jag på att leka första advent med mormors och morfars kopparljusstake. Det är en sån med svampar, lingon och mossa som kräver övervakning.

Jag firade första advent igen medan jag åt thaisoppa och läste.

Medan jag åt läste jag ut de få sidor jag hade kvar i den tunga lilla relationsboken. Nu ska jag läsa en deckare som jag har fått av en arbetskamrat. Nåt inte så tungt. Fast den ska visst också handla om en relation… Ja ja, är den jobbig skyller jag på Citrus som hjälpte mig att välja.

Citrus övervakar bokbytet från en tung liten relationsroman till en förhoppningsvis lättare deckare – om en relation…

∼ ♦ ∼

Och så sparade jag det bästa till sist! Ett barn är fött på denna dag… Ett flickebarn. Vännen FEM och Finske Pinnen har blivit farmor och farfar fick jag höra i mobilen i kväll. Så skönt att allt har gått bra, för såväl flickan som hennes föräldrar mår bra. Välkommen till världen lilla Decibelle!

Foto: Framboise68 at Pixabay

∼ ♦ ∼

Livet är kort.