Kära dagbok…

Söndagskvällen blev en typisk sådan. Anna och jag satt i var sitt rum och umgicks genom rymden med andra människor. Därefter kokade Anna äpplemos och lagade söndagslax. Vi strålade samman vid middagsbordet för att äta firre och därefter i Salen för kvällskaffe och två TV-program, Vem bor här? och Historien om Sverige. Jag gissade inte rätt på en enda persons boende och Historien om Sverige… är nog intressant och bra, men jag tycker att dramatiseringarna och ”skådespelarguiden” är i tramsigaste laget.

Söndagslax i citronsås med potatis och grönsaker.

∼ ♦ ∼

Vinter i Sverige.

Måndag morgon och jag vaknade upp till vinter i Sverige. Det är en årstid jag inte tycker om. Det enda bra med den är att man ibland kan ta vackra foton. Jag avskyr kyla och halka och känner mig ännu mer isolerad.

Ibland undrar jag om jag är Osynliga mänskan eller om jag redan är död. Det är en märklig känsla att tillvaron och livet kan ändra sig så – från att ha varit så älskad av ”alla” till att bli… jag vet inte vad. Självklart gör det ont inuti, men det är nåt jag måste förhålla mig till, lära mig hantera. Mina älskade är döda och det är inget jag kan göra nåt åt. Jag funderar också en del på livet som kunde ha varit tillsammans med A, B eller C. Men så tänker jag att bakåt vill jag inte egentligen se och de flesta handlingar ångrar jag inte. Det tjänar ingenting till vad jag vill och inte vill, det som har varit går inte att ändra på. Hårda ord och avslut är som de är. Och jag bara måste gå vidare. Jag är inte viktig, jag är bara en liten lort i det stora sammanhanget. Men för min egen del kan jag säga att jag har jag blivit bättre på att stänga dörrar – även om den mest väsentliga porten givetvis är tyngst att dra igen. Jag är inte där ännu, men snart ska jag bli fri.

Snart är jag lika fri som den här trädstammen vid Walmstedtska gården.

Till jobbet idag tog jag mig med vinterbootsen på fötterna och min sniggorange jacka. Bootsen var rätt val, jackan lite för varm. Men med helgens minusgrader i färskt minne ville jag inte frysa.

Dagens utsikt.

Förmiddagen bestod av tre möten, varav ett IRL. Samtliga avlöpte utan krångel, men bäst var förstås IRL-mötet. Utöver det har jag publicerat lite, städat en del bland texter och bilder med mera.

Mitt på dan blev det lunch och läsning. Boken är den (än så länge..?) rätt tramsiga deckaren jag har på gång. Lunchen blev sedvanlig, förutom att yoghurten jag åt var laktosfri och att jag hade sällskap vid bordet av en annan bokläsare (som dock läste från skärm).

Jobblunch med laktosfri yoghurt och boken Den store konstnären. Mitt emot mig satt en annan bokläsare.

∼ ♦ ∼

Jag halkade till Main Street. Hemkommen blev jag bjuden på ostfylld pasta med tomatsås, parmesan och en en grönsallad av Anna till kvällsmat.

Ostfylld pasta med tomatsås parmesan och grönsaker till kvällsmat.

En halvtimme senare kröp jag i princip in under diskbänken för att skura ur skåpet där. I morrn jobbar jag hemifrån för att kunna hänga med katterna. Här ska nämligen stamspolas och under diskbänken ska stamspolarna bland annat in. Även om det lär bli skitigt efter dem vill en ju inte att det ska se för jävligt ut. För det gjorde det. Notera gjorde. Nu är det rent. En liten stund.

Före: Skåpet under diskbänken såg för jävligt ut.

Efter: Nu är det rent.

Visst är jag väl värd kvällskaffe med kardemumma nu???

∼ ♦ ∼

PS Jag har nätshoppat julklappar idag, en till mig och en till… ???

∼ ♦ ∼

Livet är kort.