Ett inlägg om en roman.

Joyce Carol Oates är en amerikansk författare som jag varje år hoppas och tror ska få Nobelpriset i litteratur. Jag har hittills blivit besviken. Men läser hennes böcker gör jag gärna. Nu var det ett tag sen, så jag blev extra glad när Annas snälla mamma gav sin dotter och mig boken Lilla himlafågel eftersom hon hade läst den tidigare. Jag läser snabbare än Anna och tog boken först. Boken gavs ut redan 2009 första gången, så den var inte helt ny.

Den här boken cirkulerar kring ett mord, men det är ingen kriminalroman. Boken börjar med att skildra Kristas och hennes fars relation. Fadern har kontaktförbud gentemot sina barn och sin exfru. Zoe hittas mördad av sin unge son Aaron. Det börjar gå rykten om att Zoes älskare, en gift man med två barn är inblandad. Kristas pappa, alltså… I dramats personcentrum står barnen Aaron och Krista som genom hela uppväxten hört talas om varandra. De närmar sig varandra och blir under tonåren nästan besatta av varandra. Samtidigt tror båda att det är den andras pappa som är skyldig till mordet.

Nä, nån deckare är inte detta, snarare är det en roman som skildrar mänskliga reaktioner efter att nån i ens närhet blivit mördad – och att nån annan i ens närhet blir misstänkt för mordet. I själva verket är det en ganska utdragen historia. Mer än första halvan av boken handlar mest om Krista som blir liksom en medlare mellan föräldrarna. Del två handlar förstås om Aaron som tvingas bli vuxen tidigt. Och i del tre kommer upplösningen, sanningen.

Författarens styrka ligger onekligen i karaktärsbeskrivningarna. De är naturalistiska, realistiska och hon tvekar inte att beskriva det mindre sköna och fula, snudd på äckliga, så som Aarons pappas överkropp:

”Den feta överkroppen var täckt av borstigt grått hår och översållad med missfärgningar – vårtor och finnar. […] I det ironiska eftermiddagsljuset såg Delrays gamla tjusiga tatueringar ut som skämtteckningar.

Slå detta, den som kan! 

Sammantaget, en mycket välskriven bok, men lite för utdragen handling och för många sidor för att pass mig.

Toffelomdömet blir medel.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.