Kära dagbok…
Efter vänträffen igår eftermiddag var jag helt slut. Somliga tycks tro att jag är pigg och har hur mycket ork som helst. Det är/har jag inte. Jag tvingar mig. För jag vill att allt ska vara som förut – även jag själv. Tyvärr stämmer inte det helt och hållet. Men jag fortsätter att försöka vara ensam när jag gråter över det. Och utåt sett visar jag kämpaglöd och jävlar anamma och att ”idag är jag minsann riktigt alert”. Fast utom allt tvivel är jag emellertid fortfarande en idiot…
Sanden levererades till en idiot av nån som inte var idiot.
Jag berättade inte allt om sanden igår, så här kommer den lite dråpliga sanningen för att lätta upp stämningen. Efter vänträffen var jag som sagt mycket trött och vilade nån timme när jag kom hem. Men sen skulle ju den där förb. kattsanden levereras. Anna var på jobbet, så det var mitt uppdrag att ta emot. Vis av föregående kvälls bistra erfarenhet, när leverans utlovades men aldrig kom, går jag ut på gården när klockan är slagen. (Notera den spänningshöjande tempusförändringen!) Då ser jag en vit skåpbil som stannar ett par hus bort. Jag försöker ta mig fram till den – jag går ju inte så fort numera – och flåsar fram nån fråga om chauffören ska leverera till hus nummer sju. Han svarar nåt jag tycker låter som ja på bruten engelska och jag svarar på samma språk att han ska backa och köra in på min gård. Sen går jag dit och öppnar grinden. Chauffören backar, men bara ett hus. Jag svär lite tyst och ger mig ut på gatan igen. Han viftar med händerna och pekar på huset bredvid, medan jag försöker få honom att fatta (!) att han ska till mitt hus. Bara det att han ska inte till mig…
En låda märkt Zoo…
Från vänster dyker nämligen skåpbil nummer två upp och stannar utanför grinden. En yngre chaufför öppnar luckan i bilen – och grejar med ett paket märkt med Zoo. Uppenbarligen är det… kattsanden. Som ska till mig. Även denna chaufför pratar ingen svenska och dålig engelska, men han är snäll nog att bära in den tunga lådan ända till hissdörren. Under tiden går jag ut till den första chauffören och ber om ursäkt, för att jag hade fel. Ja, JAG ber om ursäkt. Anna har under tiden fått information per sms om att somliga är idioter (förlåt!) etc men att sanden levererats. När hon sen kommer hem frågar hon om jag var otrevlig. Då berättar jag och får min trötta sambo att skratta. För det var jag som var idioten och ingen annan.
Förstår du, kära dagbok, att jag sen somnade på soffan, klev upp efter ett par timmar, borstade tänderna och sov sju timmar till i sängen???
∼ ♦ ∼
Lördagsmorgon med läsning och kaffe på sängen.
En lite kylig, men så småningom solig, lördagsmorgon blev det. Min dag inleddes på sedvanligt vis en ledig dag – kattpottömning följd av läsning och kaffe på sängen. Vänsterhanden gjorde emellertid riktigt ont idag trots att jag sover med skenor på båda händerna. Det var svårt att hålla i boken – pocketboken – jag läser just nu. Bomber och granater, ska jag snart inte kunna läsa heller???
På förmiddagen rev jag ur sängen för att bädda rent samt körde en maskin tvätt. Ett antal fönster behöver putsas och gardiner tvättas, men jag orkar inte. Likaså skulle kattpottorna behöva göras rena, det orkar jag inte heller. Ibland känns det som om hemmet gror igen. Det räcker inte med att jag har försökt tvinga mig till att dammsuga en gång i veckan. Men den här helgen tänker jag strunta i det. Och att jag inte orkar… Det kan ju bero på att jag är en idiot som har misshandlat min kropp så att jag har fått problem med hjärtat…
Frukostlunch övervakad av Citrus.
Frukost åt jag som vanligt en ledig dag närmare lunch, så det blev en rätt stor måltid. Konstigt nog var jag hungrig och slukade rostat bröd, fil med bär, banan, flingor och Annas äpplemos samt ett kokt ägg. Citrus höll mig sällskap. Hon är ett litet häftplåster, men sen hjärtfelet upptäcktes har hon varit väldigt övervakande gentemot mig. När jag är på Main Street håller hon sig oftast i närheten.
Jag gick och handlade efter duschen. Det såg ut som om det skulle börja regna ett tag, men sen sken solen igen. Anna skulle äta lövbiff till lunch. Därför bestämde vi att bara äta ostar och gott i kväll. För mig är det lättare att äta plock än en hel portion mat. Jag köpte några sorters ost som jag vet att vi gillar. Till katterna köpte jag ostdreamies – för de gillar också ost och det kan de få äta om vi tar ostbågar också i kväll. Lucifer är helt tokig i bågar, men det är inte så bra för hans lilla mage. Utöver detta köpte jag tre italienska rödviner. De två vinerna från det tillfälliga sortimentet, Rocca di Castagnoli Chianti Classico organic 2021 och Montefalco Rosso Arnaldo Caprai 2020 (länken går till årgång 2017 som jag drack i mars 2021) stoppades i vinskåpet, appassimenton tänkte jag bjuda på i kväll till ostarna.
Jag har bäddat rent med mina favoritlakan från Newport. De senaste gångerna har vi köpt lakan därifrån och de håller oftast hög kvalitet. Lucifer gillar också att bädda ner sig – igår och idag har han lagt beslag på mormors säng (som har varit såväl min säng som pojksäng och även gästsäng sen mormor sov i den). Idag trivdes han också på Annas kökssoffa.
Andra och sista maskinen tvätt är hängd. Jag blev alldeles anfådd av såväl renbäddning som tvätthängning, så nu tänker jag vila över min bok på gång till dess att Anna kommer hem.
I kväll äter vi ostar och dricker vin samt ser på Förrädarna. Anna jobbar givetvis i morrn också, jag tänkte åka en sväng med bilen.
∼ ♦ ∼
Avslutningsvis… i serien biverkningar av medicinen har vi redan avslöjat diarréer (det har du väl fattat, kära dagbok?), svettningar, andfåddhet, yrsel och sår. Vi kan nu avslöja att svag tinnitus också ingår i gruppen oönskade följder av läkemedelsintag liksom smakförändringar. Snart gillar jag väl morötter ska du se, nåt som bevisar att jag fortfarande är en idiot.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 