Ett inlägg om första delen i en historisk trilogi om unga kvinnor vid Gustav III:s hov.

En författare som jag läst tidigare och gillat är Anna Laestadius Larsson. Min arbetskamrat Åsa visade sig ha en historisk trilogi av författaren och var vänlig nog att låna ut den till mig. Nu har jag läst första delen, Barnbruden, som dessutom är Anna Laestadius Larssons debut som romanförfattare.

Året är 1774. På det kungliga skeppet Sofia Albertina finns Hedvig Elisabeth Charlotta som ska gifta sig med kungens bror Karl. Färden över Östersjön har varit förfärlig och Charlotta, endast 15 år, har varit otroligt sjösjuk. Tack och lov finns Sophie von Fersen med på resan. Sophie är två år äldre än Charlotta och uttvingad på resan av sin mor för att passa upp på den blivande prinsessan. Hon är ganska motvillig först, men de två blir snart det goaste vänner. I Stockholm förbereder Gustav III och hovet ett ståtligt mottagande av Charlotta. Förväntningarna är höga på denna tonårstjej som blir den yngsta kungliga bruden i Sveriges historia. Hennes gemål Karl är elva år äldre.

Den här boken är otroligt lätt att komma in i. Jag fastnar genast för karaktärerna och oroar mig för den unga Charlotta som inte bara ska gifta sig med en betydligt äldre man, hon ska bli prinsessa. Charlotta är ju bara tonåring och väldigt barnslig. Karaktärerna är suveränt skildrade i boken. Realistiskt skildrade är även stanken av spyor och otvättade kroppar som parfymera, vitmålade ansikten och annat lustigt från tiden. Och sex och relationer, man tar sig för sin panna i denna… röra!

Det jag gillar med boken är att den känns äkta. Personerna har funnits i verkligheten, men författaren kan omöjligt ha varit med på den tiden. Det är rentav skickligt att få till den här trovärdiga berättelsen med alla spel för gallerierna, lögner, svek, starka känslor och… diplomati.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i serien om Charlotta, Sophie och Johanna:

1. Barnbruden (läs inlägget ovan!)
2. Pottungen
3. Räfvhonan

Livet är kort.