Kära dagbok…

I väntrummet…

Idag på förmiddagen var det dags för läkarbesök igen. Jag har verkligen träffat på en fin och bra doktor i primärvården. Han bryr sig, han är noga, han antecknar i journalen direkt efter våra besök och han har vägar in på Sjukstugan i Backen.

Pulsen var något högre idag än sist, men inte alarmerande. Och nån tillbakagång till den andra betablockeraren – jag tog ju ursprungligen två sorter – blir det inte och inte heller nån höjning av dosen på den sort jag äter. En dosökning skulle innebära att ingenting fungerar för mig eftersom jag måste bosätta mig på en toalett.  Och vem vill bo på dass???

Tanken är att jag ska gå till jobbet på fredag. Nästa vecka ska jag få en tid för EKG igen, men eftersom jag inte hade jobbkalendern med var det svårt för mig att boka in. Därför lovade doktorn att en sköterska ska ringa upp mig när jag är på jobbet, det vill säga fredag eller måndag. Hemkommen startade jag således jobbdatorn för att kolla jobbkalendern. Då hade jag fått ett mejl från en av cheferna om min återgång i tjänst. Det är lite jobbigt att cheferna förutsätter att man går in och läser jobbmejl trots sjukskrivning, men nu skulle jag ju ändå kolla kalendern. Mitt svar till chefen blev att min intention är att komma till jobbet på fredag. Mer än så kan jag inte säga. Idag har jag varit ganska flåsig, jag blir stressad också för minsta lilla. Men jag ringde chefen i stället för att mejla – han ville vara omtänksam och inte ringa och störa – och vi kom överens om att försöka ha vårt möte på fredag. Kan jag inte ta mig till jobbet hör jag av mig genast. Sen fick jag dessutom meddelande om att jag har fått en ny läkartid den 27 september. Kanske blir det EKG då också, eller så blir det EKG separat nästa vecka.

Jag får försöka ta det lugnt som våra busar Lucifer och Citrus som ordnar sandstormar i hallen…

I morse kom en kallelse till tandhygienist, men jag ringde upp och avbokade tiden. Det är för mycket nu med besök hit och det. Och det är naturligtvis inte bra att jag känner så. Men jag har i alla fall en tid för ultraljud av hjärtat och idag kunde doktorn se att jag står på väntelista för elkonvertering av hjärtat. Det är dock just väntetider, så en får försöka ta det lugnt så att hjärtat inte bankar alltför mycket i otakt. I natt drömde jag faktiskt om just konverteringen. Ärligt talat känns det läskigt…

Anna började sent idag och när jag kom hem från läkarbesöket dammsög hon! Ja våra busar hade lekt sandstorm i hallen, så min sugning igår var så gott som osynlig. Igår kväll kokade förresten min sambo in rödbetor och gjorde äpplemos, idag gjorde hon nånting mer på äpplen. Snacka om energi – sånt som jag inte har.

En stunds läsning i min fåtölj.

Jag får försöka ta det lugnt de här sista dagarna före jobbstart. Sen har jag lördag och söndag på mig att vila. Nästa vecka har jag ett par viktiga möten på jobbet, möten som berör mig som medarbetare, och som jag behöver orka att närvara på.

På eftermiddagen läste jag lite i min fåtölj, men vilade mest på soffan. Jag har vattnat krukväxterna och plockade ur diskmaskinen, men försöker, försöker, försöker ta det lugnt.

Vid 15-tiden plingade Biografmaskinisten på dörren. Då hade jag somnat på soffan. Anna hade varit uppe ett ärende på stan och även hunnit äta middag. Jag satt uppe och pratade lite med Biografmaskinisten medan han lagade arbetskläder på en trilskande symaskin. Om det går ska vi försöka ses och äta tillsammans nästa vecka, antingen med hans mamma eller också bara vi två. Det beror lite på hur jag mår. Idag var jag ganska medtagen, tyvärr, annars hade jag gärna ätit nåt med honom.

Biografmaskinisten lagade arbetskläder på en trilskande symaskin.

När Anna skulle gå kom ett meddelande från bostadsrättsföreningen att ytterligare fel och misstag på balkongerna efter renoveringen ska åtgärdas på torsdag och fredag nästa vecka. Jag tror jag blir galen, pulsen skenade upp över 100 säkert, för jag kan verkligen inte vara hemma och passa katterna då om jag klarar av att jobba. Och Anna åker till Göteborg på torsdagen. Det är väldigt svårt att ta det lugnt, väldigt svårt.

Anna var så gullig och köpte med sig både blåbärssoppa och tomatsoppa till mig. Även idag valde jag tomatsoppa, för den kan jag äta varm och då känns det lite mer som middag. Flytande slinker ner lättare, mackorna fick jag nästan tvinga i mig. Även idag har jag haft ont i magen. Men jag behövde äta, för till lunch blev det bara en liten burk passionsfruktsqwarj. Därför kompletterade jag valnötsbrödsmackan med ost med en knäckemacka med kaviar. Det tog sin lilla tid, men jag fick i mig allt.

Tisdagsmiddag. Notera: två mackor.

I kväll jobbar Anna till klockan 21, så vi ska se Maria Wern på TV 4 Play. Anna lyckades ju ladda ner den nya appen på TV:n igår. Medan jag väntar på att sambon slutar jobba… försöker jag ta det lugnt. På soffan.

∼ ♦ ∼

Jag passade på att besvara en enkät från mitt fack när jag ändå var in och kollade jobbkalendern och -mejlen. Enkäten handlade om distansarbete. Personligen tycker jag att facket borde fokusera på bättre löner och kortare arbetsdagar. När en jobbar bör en vara på jobbet i största möjliga mån. Sen är det bra att det finns möjlighet att jobba på distans när det behövs, men det ska inte vara distansarbete största delen av tiden utan vid behov. Eller… är jag… rigid och oflexibel???

∼ ♦ ∼

Livet är kort.