Kära dagbok…

Sagolikas blåbärssoppa var verkligen sagolikt god!

En kan ju fundera över det där med aptiten. Jag får inte i mig så mycket just nu och då är det tur att ”jag har lite att ta av”, så att säga. Visst har jag gått ner i vikt, men jag är fortfarande skitviktig överviktig. Och i stället för att försöka tvinga i mig tunga middagar äter jag lite och gott, med god hjälp av Anna. Igår köpte Anna blåbärssoppa till mig, för det hade jag önskat. Det var sagolikt gott! Jag drack nästan två glas. Utöver det var valnötsbrödet underbart och helt färskt, jag tog faktiskt ytterligare en liten skiva med ost på. Så jag får i mig, men det går långsamt och ibland får jag spara till senare eller en annan dag. Som toscabullen till kvällskaffet. Anna ”lurade” mig att äta ”det mindre goda”, själva bullens utkant, först och spara ”det goda”, mitten, till sist. Fast när jag hade ätit ”det mindre goda” var jag tyvärr redan mätt. Den mitten sparade jag till idag i stället. En kolaskruv slank emellertid ner jättefint medan jag läste. Och ja, vi såg första delen av Maria Wern; del två går i kväll och den försöker vi väl också kolla på.

Jag åt ”det mindre goda” först och sparade ”det goda” till idag.

En kolaskruv slank dock ner senare.

Enkelt men funktionellt med en liten plastpall att mellanlanda på i duschen.

Jag sov inte heller igår kväll på soffan, men la mig där då och då. Orken är fortfarande minimal. Samtidigt tycker jag att biverkningarna har lugnat ner sig. Magen krampar inte lika mycket, även om outputen är av samma usla kvalitet som de senaste dagarna.

Eftersom jag har en tendens att nästan tuppa av under morgonduschen var Anna uppe på vinden igår kväll och hämtade ner en vit plastpall. Det var kanonbra, för även om den är låg kunde jag liksom mellanlanda på den i duschen en stund innan jag klev ur. Och jag blev nästan inte yr alls! Enkelt, men funktionellt. Förhoppningsvis minskar yrseln och jag lär mig hantera och bemöta den bättre. Då kanske pallen åker upp på vinden igen. Just nu behövs den.

För övrigt kommer det sms och mejl om att jag har meddelanden att läsa på 1177. Jag har skrivit ner några rader om mina biverkningar till läkaren. Idag har jag laddat ner en app som behövs. Själva mötet ska alltså ske via mobilen. Det känns inte helt… optimalt med sån liten skärm. Nåja, rösten hörs ju och jag kan ju ställa mobilen på skrivbordet.

Jag arbetar lite också.

Nu låter det som om jag bara är sjuklig, duschar, vilar och försöker äta. Jag arbetar lite också. Men det går trögt, orken är noll. Lite får jag gjort. Jag har till exempel korrekturläst ett väldigt långt nyhetsbrev. Vidare har jag antecknat instruktioner etc samt laddat upp filer som är klara i ett av våra verktyg. Ifall det är så att jag plötsligt inte kan jobba alls har mina arbetskamrater material att hämta, en del färdigt förutom att foto saknas, men fotografering är beställd.

Från och med fredag ska jag få en ny chef, för den jag har idag går i pension. Biträdande avdelningschefen ska hjälpa nya chefen att komma igång och ringde mig idag. Vi ska försöka ha ett avstämningsmöte på tisdag nästa vecka – om jag nu inte blir sjukskriven.

∼ ♦ ∼

Dagens positiva: På lunchen tog jag mig i kragen, klädde på mig jeans, ren tischa, tröja och skor och gick 2 x 400 meter, det vill säga Kvarnen tur och retur. Med en liten sittpaus emellan eftersom jag blir yr lyckades jag hämta ett paket och köpa bär och bananer på Korgtassen. Paketet innehöll som jag misstänkte en bok, men inte den boken jag trodde det skulle vara. Det blev en riktigt kul överraskning för den här boken vill jag också verkligen läsa. Tack till Norstedts för fjärde delen i Tina Frennstedts Cold case-serie!

Jag orkade gå 2 x 400 meter och hämta ett paket.

Det var sååå värt yrseln!

Efter promenaden kunde jag äta två tredjedels burk blåbärsqwarj, det vill säga cirka 100 gram. Det du, dagboken min!

Repeat från igår.

Anna kom hem från jobbet på eftermiddagen och hade också varit yr. Nä, vi mår väl inte jättebra nån av oss just nu. Att försöka ta det lugnt och försiktigt är inte det lättaste med de jobb vi har. Anna lagade mat till sig och jag nöjde mig med det goda valnötsbrödet med ost på samt blåbärssoppa – repeat från igår, alltså. Det var helt OK tyckte jag och nästan magen också.

Nu ska jag läsa en stund, försöka sitta upprätt i fåtöljen, och invänta Maria Wern. I morgon förmiddag har jag läkarmöte och på eftermiddagen ska jag försöka orka gå och säga tack och hej då till min chef. Jag ska gå hemifrån till Universitetshuset, 2 x 850 meter. Om jag pallar…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… idag tackar jag även frk Aska för den… robusta kommentaren. Jag tar till mig, även om jag inte har nån som helst aning om vem du är. Kloka tankar, rakt på sak, inget trams, från nån som har egna, liknande erfarenheter. Precis vad jag behöver!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.