Varning för obehagliga bilder på inflammerad kroppsdel sist i inlägget!

Kära dagbok…

Fredag idag och min näst sista semestervecka är snart slut. Det är tur att jag ska göra nåt roligt den sista lediga veckan så att jag får energi för en lång och mörk höst. Jag ser framför mig att det blir mycket på jobbet. Dessutom sviktar hälsan, för att uttrycka det milt. Tromboflebiten i högerbenet fortsätter att gå uppåt. Jag är mina föräldrars barn. Kanske djupnar den och blir till en trombos som fortsätter till lungor eller hjärta. Då lär jag dö. Jag konstaterar detta, fikar inte efter nåt medlidande eller nån omtanke. Eller kanske önskar jag att nån bryr sig en aning och tjatar lite om att jag ska gå till doktorn. Jag är inte mer än människa och som en sån har jag känslor. Att vara sist i en linje är märkligt för då finns det verkligen ingen kvar. Det är skönt att katterna finns. De lugnar min oro mycket just nu.

Min gosfia lindrar min oro.

Lucifer njuter – på balkongbordet – av lite sol som faktiskt tittade fram på eftermiddagen. Rofyllt!

Åter till det kroppsliga förfallet. Fredag innebär vägning. Förra veckan blev det inte av eftersom jag var bortrest, så dagens siffror får jämföras med dem två veckor tillbaka i tiden, det vill säga den 28 juli. Inte oväntat har jag gått upp 400 gram. Fettprocenten i kroppen har ökat med två, muskelmassan minskat nästan lika mycket, men inte helt. Bentätheten har minskat en tiondel. Mängden vatten i kroppen var 1,4 procent lägre än för två veckor sen. BMI har ökat med en tiondel. Alltså… det är semester. Jag rör mig mindre, jag äter fetare mat och mer godis. När jag börjar jobba igen blir det skärpning!

∼ ♦ ∼

Mycket sanning i den kapitelrubriken!

Det regnade hela natten, känns det som. Vädret lyfter inte precis humör och mående och nu när jag är ensam några dar utan mänsklig kontakt på Main Street grubblar jag mer. Annars hinner jag inte med det så mycket, i alla fall inte de senaste veckorna. Jag drar vissa strån till diverse stackar och ändå känns det… tomt. Tur att jag har vänner att telefonera med, annars vore det sociala livet tämligen dött. Men det är som det är och som rubriken på kapitlet jag började läsa i morse: Vissa saker måste man klara själv. Jag är trots allt 61 år och om jag inte är vuxlig får jag väl spela det.

I vart fall blev det bokbyte i morse. Jag är inte bara tacksam gentemot mina vänner, jag är tacksam att jag kan läsa. Det blev byte från en väldigt amerikansk bok om en försvunnen äkta man som inte är den han har utgett sig för att vara till en deckare som jag hoppas ska utspela sig lite i Motala. Jag köpte boken jag läste ut på Erikshjälpen och den jag ska läsa nu till mig själv på Ulrika-dagen förra månaden.

Bokbyte från en väldigt amerikansk bok till en förhoppningsvis lite motaliansk.

Dagen fortsatte med kattutfodring och pottömning. Tisslingarna sover ganska mycket just nu, men vi busar och gosar också. Jag behövde gå ett varv med dammsugaren och det gillar de inte. Tur att jag hade köpt en påse partysnacks till dem igår. De fick några ”mutor” efter genomförd promenad med Helvetesmonstret*. Själv tappade jag shortsen lika ofta som ”monstret” tappade ett hjul – båda fenomenen lika irriterande.

Temperaturen steg och det blev varmt nog att gå ut i bara tischa. Jag gick till Korgtassen för att köpa mat till mig och katterna samt godis, snacks och kaffe till mig. Tack vare bra rabatt blev det pengar över att köpa en flaska vin för på Systembolaget som precis som Korgtassen har butik i Kvarnen. Jag köpte den nya årgången av Copertino Riserva, det vill säga 2015, men ingen årgång sägs vara bättre än den förra, som var 2013. I kväll ska jag prova vinet till maten. Och maten blev två majskycklingklubbor och potatissallad till mig, till katterna köpte jag en liten låda blandpåsmat att växla om med. I morrn berättar jag vad jag tyckte om vinet!

Mat åt katterna och mig, godis, kaffe och vin bara till mig.

Den nya årgången av Copertino.

∼ ♦ ∼

Varning för obehagliga bilder!

Nä, några snygga spiror har jag inte! Tromboflebiten började ungefär mitt på underbenet och har ålat sig upp. Igår gick den upp i överbenet.

Tromboflebiten började ungefär mitt på underbenet.

Nu är den uppe i överbenet.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = Tisslingarnas namn på dammsugaren

Livet är kort.