Ett inlägg om den första delen i serien om Sunnepolisen.

Det händer att det regnar när det är sommar i Sverige. En regnig söndag åkte jag och vännen FEM till Emmaus i Gryttby. Där var det ganska urplockat, men två böcker kom jag hem med. Nu har jag läst den ena av dem, Lotta Lundhs bok Familjen. Det är den första boken i serien om Sunnepolisen. Författaren är en ny bekantskap för mig.

Polisen Erik Ljung får ett fall med en försvunnen ung kvinna, Annie, på sitt bord. Platsen är Sunne, ett litet samhälle. Snart hittar Erik en koppling mellan den försvunna och den undre världen. Kan det vara så att hon har försvunnit frivilligt? Samtidigt tvekar Marie och Axel inför att låta sin femtonåriga Saga gå på den årliga dansfesten i folkparken, men hon får gå med kompisen Frida. Dessvärre kommer Saga inte heller hem, precis som Annie… Kan det vara så att kvinnorna är tagna av samma gärningsman och i stor fara???

Spännande och snabbläst tycker jag att den här boken är. Det är otäckt det som händer och det är realistiskt skildrat. Läsaren får följa såväl offren och deras närstående som gärningspersonen utan att den senares identitet röjs. Jag kan inte heller lista ut vem det är och sånt blir det pluspoäng för.

Språket flyter på bra utan några krångligheter. Ett par korrekturfel hittar jag, men inga grammiska fel eller några andra konstigheter. Berättelsen håller och de olika temana håller ihop. Det finns ett litet HBTQ-tema insprängt i slutet. Sen tycker jag personligen att det blir lite väl gulligt med allt ”familjande”, men det är min uppfattning baserad på att min verklighet är en annan, så det färgar inte det här omdömet. Dessutom heter ju boken faktiskt… Familjen.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här är en stark deckardebut.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Sunnepolisen-serien:

1. Familjen (läs inlägget ovan!)
2. Graven
3. Vedergällningen
4. Fadern

Livet är kort.