Kära dagbok…

Såsom jag läste igår blev det förstås bokbyte. Nu har jag roffat åt mig Anna Hedenmos biografi om Annette Kullenberg, en bok jag köpte till Anna i våras. Jag gillar att både bredda och variera min läsning, så att byta från en historisk faktabok på engelska till en biografi om en rätt galen svensk journalist känns spännande. Citrus hjälpte till med valet.

Citrus hjälpte till med bokbytet från en historisk faktabok på engelska till en biografi om en rätt galen svensk journalist.

∼ ♦ ∼

Den här måndagen vaknade jag med ångest och oro i magen. Jag vet varför, det är flera saker som påverkar. Somligt kan jag göra nåt åt, annat inte. Eller också kan jag inte göra nåt och det är lika bra att ge upp – eller köra rätt in i kaklet tills jag stupar. På Insta lovade jag en selfie varje gång jag blir osynliggjord eller utesluten. Det blev jag med råge idag, flera gånger. Men böcker är mina vänner och boken om Annette Kullenberg knep om hjärtat redan från start. Så ledsamt!

Ångest och oro i magen på denna osynliga och uteslutna person.

Solitär – en ledsam bok.

Inte är jag tomten, jag är bara elak, ondsint och hånfull.

Sen skulle jag iväg på eftermiddagen och träffa en mänsklig vän för att fika. Det såg jag fram emot. Förmiddagen försvann snabbt trots att jag vaknade tidigt. Jag hjälpte Anna med en leverans. Kände mig inte direkt som tomten, men fick en tomteluva till frukostmackan.

Ja ja, jag är tacksam att det finns några som tycker om mig trots att jag är elak, ondsint och hånfull. De kanske har tagit sig tid till att lära känna mig på andra sätt. Vad vet jag. De kanske ser bakom det yttre hur ledsen jag är och hur ont jag har. Vad vet jag? Jag vet inget om vad andra tänker, jag kan bara spekulera eftersom jag antingen inte får några svar på mina frågor eller inte vet vad jag ska fråga om.

Det blev ett par trevliga timmar på Storkens uteservering. Jag blev bjuden på fika av vännen E, som för egen del fick nöja sig med en Cola Zero. Liiite dåligt att det inte finns nåt fikabröd för diabetiker, men herr Stork sa att det är så låg efterfrågan. Tack till E för fika och ett bra samtal med spännande nyheter om samlingar till salu med mera. Oron i magen har jag kanske haft i magen genom livet. Stundtals kan den släppa när jag får intressanta och roliga saker att tänka på. Och när vi kom ut fullkomligt exploderade pelargonerna i varmrött. Underbart vackert (trots att det inte var orange…)!

Jag blev bjuden på fika.

Pelargonerna bara…

…exploderade i varmrött.

Magen är orolig, som sagt, men jag tror att det mer är psykiskt än fysiskt. Jag har ätit mat – Anna lagade spaghetti och Dolmiosås med kycklingfärs. Det var jättelänge sen jag åt spaghetti. Salladen och dukningen fixade jag. Efter maten var jag nere med sopor för de jag delade matbord med satt med sina mobiler och jag kände mig rätt överflödig… Fast å andra sidan satt jag med min mobil medan Anna lagade mat. Mitt liv.

Spaghetti med Dolmiosås och kycklingfärs. Det var länge sen jag åt spaghetti!

Igår kväll kollade vi en svensk true crime-serie, eller de två första delarna av. Extra intressant eftersom huvudpersonen är från Uppsala. Kanske ser vi del tre i kväll?

∼ ♦ ∼

Idag är det en sån där förbannad årsdag. Det är 17 år sen min pappa drunknade. Han hade varit en gammal gubbe idag, men då var han bara gubbe. Han var min pappa genom sitt liv och genom mitt i totalt 44 år. Han bar mig ofta under svårigheter och han fanns där alla gånger mamma inte gjorde det. Jag saknar honom alltid. Tack för att du var min pappa!

Pappa bar mig ofta genom livet.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.