Kära dagbok…

Citrus försöker få vara ifred.

Balkongen är en oas och jag är glad att jag kan hänga där. Katterna är lite tveksamma dock. Inte Lucifer, men Citrus. Hon vill gärna sitta och titta ut, känna hur det fläktar. Jag vågar dock inte öppna inglasningarna och lämna dem öppna med katterna utan uppsikt. Balkongdörren, däremot,  har fått stå öppen under de gångna nätterna.

Sen gillar katterna också att gömma sig, dra sig undan. Citrus hittade ett mysigt ställe där hon kunde få vara ifred en stund. Annars försöker vi nog skydda mammas balkongdynor från katthår så mycket vi kan, fast det är lätt att glömma. Men hon är ju bara för bedårande på bilden, eller hur, kära dagbok?

När det gäller gårdagens TV-program föll valet på Happy Valley. Det var antingen det eller Morden i Helsingör som gick precis samtidigt. Vi la upp var sin ostassiett. Jag hade köpt ostar och vin till lördagen och inte ätit eller druckit hälften ens.

Ostassiett igår kväll.

Läsning i sängen igår kväll.

Jag ska inte sticka under stol med att mitt mående påminner om vädret just nu. Efter TV-programmet gick jag och la mig för att läsa min bok på gång. Det är mitt sätt att hantera saker jag inte orkar ta tag i. Och så är det enklare att vara ensam i ett rum där jag verkligen är ensam på riktigt. Dessutom blev ryggen ondare och ondare. Det är lättare att ligga än sitta, för jag orkar inte gå hela tiden. Jag fattar inte varför ryggen har börjat bråka nu igen, men både mina vänner och mina arbetskamrater säger saker till mig som nog är sanningar. Antingen får jag resa mig på riktigt, ta tag i det som gör ont eller så blir jag Knyttet, Toffle, eller Ninni, det osynliga barnet. Jag ska ju föreställa vuxen. Det blev jag när jag fyllde 18 – eller egentligen tidigare. Första dan i Brighton den där sommaren 1980 kom jag till insikt att det bara finns en enda person jag kan lita på, den enda person som jag ska leva med resten av mitt liv. Jag själv. Att jag sen har sökt tröst och trygghet tycks vara ett genomgående tema i mitt liv. Ingen annan kan ju hjälpa mig mer än jag. Så nej. Jag är kanske inte vuxen ännu, mina 61 år till trots. Samtidigt är det svårt att tänka klart när det krampar i ryggen av och till och känns som om ena lungan knips åt. Jag får svårt att andas till och med. Som bekant är det också svårt att söka hjälp och vård när en har ont.

∼ ♦ ∼

Det regnade lite igår och i natt. Måndagsmorgonen var mulen och fuktig, tung och klibbig. Det behövs mer regn! Gräsmattorna är torra och gulvita. Jag tog varken tröja eller jacka och det var rätt tänkt. Ryggsäcken skyddar och värmer ryggen ändå. Hade saker och ting varit annorlunda skulle jag ha sjukskrivit mig idag. Nu går inte det av olika skäl. Ett av skälen var en intervju jag hade bokat in klockan 12. Den ville jag inte avboka.

Torrt…

Jag försökte hämta kraft från naturen.

Intervjun gick bra och personen jag träffade var lätt att prata med och svarade öppet och trevligt på mina frågor. Det var i och för sig en positiv vinkling på det hela. Jag hade väldigt ont i ryggen, men försökte hämta kraft från naturen på väg till interjvun.

I stället för att gå tillbaka till jobbet gick jag till Main Street. På Butiken på hörnet köpte jag en räksallad till lunch. Avsikten var att äta den vid 13.30-tiden, men just då började de plocka ner byggställningarna utanför. Dessutom behövde Anna och jag prata.

Inte min bästa dag idag, men jag satte mig vid jobbdatorn, knackade ner min artikel och skickade till till personen jag hade intervjuat för fakta- och citatkoll. Därefter valde jag bild till texten. Fotografen hade levererat ett gäng foton i helgen.

Lunchen blev därför i stället middag. Räksallad är inte fy skam till middag heller. Och så kunde jag äta några jordgubbar till dessert – både Anna och jag hade köpt.

Lunchen till middag.

Jordgubbar till dessert.

Hallonen, däremot, blev jag väldigt besviken på. Jag köpte dem i lördags och idag, måndag, upptäckte Anna att det låg flera mögliga bär i asken. Det blev inte många kvar när jag hade rensat ur dem. Jag funderar på att kontakta Lutis där jag köpte dem.

Mögliga hallon från Lutis.

Jag har tvättat lite smått blått till mig och varit nere i soprummet med sopor som Anna inte hann slänga innan hon gick till jobbet. Nu ska jag försöka kurera min rygg.

∼ ♦ ∼

En bra grej idag i alla fall: byggställningarna utanför balkongen har tagits bort. Fy fan så skönt att slippa ha en massa gubbar som klättrar omkring utanför tycker såväl jag som katterna!

Inglasad balkong UTAN byggställningar utanför. Fy fan så skönt.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.