Kära dagbok…

Så värst hungrig var jag inte igår kväll. Jag vet inte om det berodde på en för flottig lunch eller om jag helt enkelt tappade aptiten av andra skäl. I vart fall åt jag gazpachon (den var kall, stark och god) samt lämnade det mesta av riset i paellan. Men se desserten – Boffard reserva (spansk hårdost), tryffelhonung och blåbär – åt jag förutom tryffelhonungen, förstås. Nu tyckte både jag och Anna att en ostbit var i snålaste laget, så vi kompletterade med de snuttar vi hade kvar i kylen. Till ostarna drack vi var sitt glas appassimento. Jag läste bara lite. I stället såg vi ett avsnitt vardera på SvT Play av Happy Valley och Tyst vittne. Det var den fredagskvällen.

Tryffelhonungen åt jag INTE…

…och den spanska osten kompletterades med ostar från kylen.

∼ ♦ ∼

Jag försökte läsa en stund och dricka kaffe på sängen i morse.

I morse vaknade jag tidigt och ville bara gråta. Men det ska jag inte göra även om det är en stor sorg att misslyckas som människa. Om jag ändå kunde vara omedveten eller ha teflon, vara lite autistisk när det behövs… Så funkar jag inte.

Jag skickade ett sms med grattis på en födelsedag till en person som kunde ha blivit en betydande del av mitt liv om det hade varit möjligt. Det blev inte så. Som så mycket annat i mitt liv blev det inte så. Och det finns ingen annan än jag själv som är och bär skulden till ”allt”. Nu måste jag samla kraft att orka resa mig en sista gång, för det är inte OK att ha det så här. Det är inte OK att vara osynlig. Och jag tänker inte dö osynlig.

Jag försökte läsa en stund och dricka kaffe på sängen på morgonen. Njuta av tystnaden som enbart rubbades av fågelkvitter utanför. Det lär bli en varm dag och jag funderar på vad jag ska göra och vart jag ska ta vägen.

Det här skulle till en granne.

Nåt icke läskunnigt bud tyckte att ett paket till en granne skulle ta vägen hit. Anna tyckte paketet var till mig och tog in det, men jag handlar inte från Adlibris. Så det paketet ska jag bära till rätt mottagare, sopor ska kastas och jag ska ta en tur nånstans ut i… spenaten eller evigheten. Vi får se. Jag slipper i alla fall dammsuga, för den sysslan delade Anna och jag på igår. Det är nog så att jag lägger ner att försöka hålla efter på Main Street. Jag orkar fan inte mer.

Jag vill först tillbringa några timmar med Tisslingarna innan jag drar iväg. Visst är hon oemotståndlig, lilla Citrus? Givetvis fick hon godis ur skrivbordslådan.

– Mammisen, jag vill ha godis som jag vet finns i skrivbordslådan!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.