Ett inlägg om en debutdeckare i universitetsmiljö.

När jag skulle skriva en text för intranätet på jobbet med lästips, böcker vars författare hade anknytning till Uppsala universitet, debuterade Johan Tralau, professor i statskunskap, skönlitterärt. Debutdeckaren har titeln Höken sjunger om död och utspelar sig inte bara i Uppsala utan också i universitetsmiljö. Så snart jag kunde köpte jag boken och kastade mig över den för att läsa.

En ung doktorand hittas död i en fontän på slottsgården i Uppsala av forskaren Sebastian Grimner vid litteraturvetenskapliga institutionen. Sebastian Grimner är nybliven änkling och ensamstående pappa. Hans lilla dotter har svårt att sova om nätterna och därför var han ute med henne i vagn när han hittade Kim Nyman. Ganska snart inser polisen Erika Lönnroth att det inte var nån olyckshändelse. Kim Nyman jobbade med en avhandling om Olof Rudbeck. Avhandlingen har i allra högsta grad betydelse för fallet. När ytterligare en person vid institutionen hittas mördad inser Erika Lönnroth att hon kämpar mot tiden och rykten som handlar om rituella människooffer. Kan Kim Nymans tankar om ett uråldrigt sällskap som styr på universitetet i hemlighet vara sanna?

Det är verkligen jätteroligt med miljöskildringarna i den här boken – även om jag inte håller med om att Segerstedthuset i folkmun kallas Finlandsfärjan. Det var nån som sa det när huset var nybyggt 2017, men inte längre. Dessutom äger universitetet inte sina byggnader, det gör Akademiska hus. Inte heller finns längre litteraturvetenskapen kvar på slottet, det har flyttat ner till Engelska parken. Men slottet är kvar, likaså universitetshuset, Carolina Rediviva och Gustavianum – även om det senare har varit stängt länge för renovering (öppnar igen sommaren 2o24).

När så mycket i miljöerna i boken existerar i verkligheten undrar jag en hel del kring hur många av karaktärerna som har verkliga förebilder. Jag skrattar högt åt en tydlig referens till en sportstjärna som skrivit (med hjälp av en professionell skribent) en självbiografi. Det är helt klart vem som avses. Och en lokal journalist med en bildbyline som visar h*n med korsade armar över bröstet. Har de andra i persongalleriet också motsvarigheter i verkliga livet? Jag får en stark känsla av det. Min avdelning inklusive rektor får en känga liksom säkerhetsavdelningen och vi finns ju. Men dessa kängor når inte riktigt sina måltavlor.

Det är svårt att sätta ett omdöme på den här boken, för den är spännande ovh ganska blodig samtidigt som den, liksom många debutromaner, innehåller för många teman. Jag tänker i vart fall invänta uppföljaren med spänning.

Toffelomdömet för den här debutdeckaren och första delen i serien blir högt.

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Sebastian Grimner-serien:

1. Höken sjunger om död (läs inlägget ovan!)

Livet är kort.