Kära dagbok…

Bokbyte från misshandlad Stella till amerikanskt, ironiskt och roligt.

Det blev en annorlunda påskafton även i år, men jag har haft det bra. Det var skönt att slippa oroa sig för matlagning, samtidigt som jag oroade mig över att Annas snälla mamma skulle ha tillbringat alltför mycket tid i köket för att vi skulle komma.

Jag hann också läsa ut en bok innan jag gick innan jag gick igår. Boken om den misshandlade Stella var så spännande i slutet! Bokbytet blev till en bok i en helt annan genre: nu läser jag en mycket amerikansk roman, med långa kapitel, en bok som är rolig, ironisk samt har HBTQ-tema.

Innan jag traskade iväg ringde jag också mammakusinen B. Det var ett bra tag sen vi hördes och det var så roligt att höra hennes pigga röst och bitska kommentarer. Även hon höll på att greja i köket, för ett barn och ett par barnbarn skulle komma på påskmiddag. Vi hörs alltför sällan, man är så jävla rädd att man ska störa jämt. Tyvärr.

Blomsterkvast från Nya Björcks blomsterhandel.

På väg till Nya Björcks blomsterhandel mötte jag min vän Grekens hustru med ett gult paraply dagen till ära. Inte för att hon kände sig pessimistisk vad gällde vädret utan för att samlingen av paraplyer hade ökat drastiskt hemma. Hon är fantastiskt rolig, I!

Fästmön och jag möttes utanför moskén och promenerade sista biten till hennes snälla mamma tillsammans. Vi medförde blomsterkvast och påskägg – och tomma magar. Sen åt vi så att vi blev alldeles övermätta. Vilken påskmiddag! Annas snälla mamma bjöd på gubbröra, sillar, ägghalvor, laxtårta, Janssons frestelse, snaps, öl, bröd, ost med mera – och avslutningsvis tårta. Det var tungt, men behövligt att promenera hem också efter fyra timmar. Så fint och gott och trevligt, både umgänge och mat. 

Blomsterkvasten utan papper, men med Annas fingrar.

Förrätten blev början på en storslagen påskmiddag.

När vi kom med – med min ryggsäck fylld av rester! – gav jag familjen Katt sin kvällsmat. Jag trodde att katterna skulle vara utsvultna, men de kom knappt och mötte oss.

Anna och jag avslutade kvällen i var sin fåtölj. Jag dök ner i ett par påskägg, faktiskt, trots att jag trodde att det inte var möjligt.

Jag trodde inte det var möjligt…

…att äta godis, men det var det.

∼ ♦ ∼

Jag lugnade ner mig efter mardrömmen med amerikansk feelgood och kaffe på sängen.

Anna skulle upp tidigt och jobba i morse igen. Själv sov jag, men drömde en stressig mardröm fram på morgonkvisten. Jag drömde att vi var i Abrahamsberg (!) och att Anna och jag hade kommit ifrån varandra. Min mobiltelefon fungerade inte och jag hade en tandläkartid klockan 14 att passa. Vilken röra! Jag kände mig som en trind och förvirrad 4kant och messade Anna i morse – utan att få nåt svar. För vad 17 svarar en på galna sms..?

Jag inledde påskdagen med att starta diskmaskinen, tömma kattpottor och sopa upp spåren efter en sandstorm i hallen. Jag fördelade veckans medicin medan kaffet puttrade. Sen lugnade jag ner mig efter mardrömmen med amerikansk feelgood i form av två långa kapitel lästa i min bokreabok på gång samt kaffe på sängen. Jag har gått runt med dammvippan i lägenheten och ska nu släpa fram Helvetesmonstret* innan jag duschar och äter brunch. Sen ska jag nog tvinga ut mig på promenad i det härliga aprilvädret. Jag tror inte att jag behöver bekymra mig om middagen – kylskåpet är fullt av rester…

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren

Livet är kort.