Kära dagbok…
Juldagen förflöt i svullandets tecken. Vi åt av julmaten så magarna var fyrkantiga. Levern får jobba hårt dessa dagar.
Juldagsmiddag.
Snön yrde utanför och det var riktigt mysigt för en gångs skull, kanske för att jag inte behövde ge mig ut. Det blev en del läsning och bara slögloende på TV. Märkligt så dåliga program och filmer det är på svensk TV en sån här långhelg när många sitter ensamma. För nä. Alla har ju inte tillgång till Netflix etc.
Mys!
∼ ♦ ∼
Annandagsstart.
Ryggen har bråkat med mig av och till under ledigheten. Det är verkligen tur att jag har Linnex hemma, jag har kört stenhårt med det.
Sen har jag kört stenhårt med läsning. Det är underbart skönt att sitta och läsa en bra bok utan att jag måste avbryta på grund av att jag ska jobba eller sova. Fästmön har också läst en del, men vi har kört quizkamper mot varandra också via mobilerna.
Men skönast är det att sova länge och ligga kvar i sängen och läsa och sippa på en mugg nybryggt kaffe. Att känna att en behöver skynda sig upp för att en ska iväg på nåt eller jobba. Detta är semester för mig!
Samtidigt kan en inte bara äta, läsa, sova och slappa – en måste röra på sig. Jag fick i alla fall djuren att röra på sig, framför allt Lucifer. Två gånger igår förmiddag skrämde jag nästan livet ur kattstackaren. En gång höll köksbordet på att vippa när jag telefonerade med Annas snälla mamma, en gång höll min fotpall på att braka – när jag satt på den. (Note to self: fotpallen är för fötterna, inte arslet!).
Även på annandagen var det vinter och vi bestämde oss för att ta en promenad. Jag har ju nu två fina gin-tillbehör: klockan fick jag förra julen i julklapp, brickan i år. Sen fick jag även en flaska lokalproducerat gin i julklapp i år. Men citronerna fattades och dessa skulle införskaffas under annandagen – ett mål med promenaden.
Det var halt ute och mycket snö hade det kommit, men vi pulsade på, oroliga magar till trots. Lite blöt om ena foten blev jag. Vi var inte ensamma ute och promenerade. I Höganäsparken hade ungarna pulkafest. Tänk den som vore smidig nog att ta sig ner i – och upp ur! – en pulka…
På Korgtassen köpte vi citroner och lite annat. Bland annat hämtade Anna ut sin kundpresent – en chokladask. Jag tror att det snart kommer ut choklad ur våra öron. Men gott är det och det var en riktigt fin plåtask med chokladpraliner hon fick.
En fin kundpresent från Korgtassen.
Efter promenaden tog vi inte glögg som på juldagen. I stället provade vi julkaffet vi fick i julklapp av Annas snälla mamma. Jag använde pressobryggaren till det. Annas saffranskaka och lite annat gott fick också plats i magen.
Annandagsfika med julkaffe från Annas snälla mamma.
Jag läste ut Wennstams-boken jag lånat av Anna och bytte till min första julklappsbok. Båda böckerna är spänningsromaner. Jonas Moströms bok har börjat mycket lovande. Extra plus är det förstås att delar av handlingen i den utspelar sig i Uppsala.
Tomtegänget i hallen med böckerna Gänget och Kameleonten.
Även på annandagen åt vi rester, men det var nog sista dan. Ja jag kan tänka mig att fortsätta peta i mig en och annan sillbit. Jag äter min kalkon på frukostmacka och det är gott. Den övriga feta maten får emellertid vara för ett tag. En del av den har vi fryst in. Vi tog en silltallrik till förrätt och därefter försökte vi hyfsa resterna med betoning på lax.
Rester på annandagen.
Och efter maten fylldes godisskålarna på. Jag kände mig väldigt besläktad med Lucifer och Citrus, även om de är mycket sötare än jag…
Kvällen avslutades med läsning i sängen och ganska onda magar, konstigt nog…
∼ ♦ ∼
Idag är julen äntligen slut, men det är ändå söndag, inte vardag. Anna har visst stoppat julknäcken i lurarna för hon trodde jag sa att hon skulle ta med sig hundskit när jag i stället sa att hon skulle ta med sig munskydd. Hon är nämligen bortbjuden idag och tar sig dit kommunalt. Själv har jag andra planer, men jag har givetvis startat min lediga dag på sedvanligt sätt:
Söndagsstart.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 