Ett inlägg om en berättelse om ridande bibliotekarier.

Sen många år är Jojo Moyes romaner böcker jag gärna läser när jag inte läser kriminalromaner. Ibland utspelar sig hennes böcker i dåtid och dessa böcker tycker jag bäst om. Det gör även Bergens stjärnor, den senaste av hennes böcker. Boken gavs ut 2019, men händelserna utspelar sig på 1930-talet.

I Kentucky hamnar den engelska Alice i samband med att hon gifter sig med en stilig amerikan, Bennett. Men besvikelsen är stor. Alice hamnar i en byhåla där alla har koll på alla. Dessutom tvingas hon leva med sin svärfar i samma hus. Räddningen blir uppdraget som ridande bibliotekarie, ett folkbildningsinitiativ från självaste presidentfrun. Alice får plötsligt nåt vettigt att göra. Men givetvis är inget enkelt för kvinnor i 1930-talets Amerika. Alice och hennes kollegor drabbas både av kärlek och sorger, till och med mordanklagelser.

Till skillnad från kriminalromanernas korta meningar och kapitel svävar Jojo Moyes här ut i såväl miljöskildringar som karaktärsdito. Den amerikanska naturen blir levande för mig, liksom de personer som hon skriver om. Betänk då att författaren har en bakgrund som journalist och borde inte skriva så… svulstigt som hon gör. Men i det här sammanhanget, där känslor och kärlek och kvinnohistoria skildras, är det helt rätt. Att boken är baserad på verkliga händelser gör berättelsen ännu mer intressant.

Det här är en riktigt bra bok. Den innehåller ett lagom mått relationsteman och ett lika lagom mått spänning.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.