Kära dagbok…

Oktober är här. Välkommen, du tyngsta månad.

Oktober började idag… Den tyngsta månaden för mig. Jag ska försöka att inte bryta ihop alldeles för mycket, men jag tänker tillåta mig att vara ledsen under månadens två årsdagar. Däremellan ska jag försöka att inte bryta ihop på internatet där vi har medarbetarskapsprogrammet. Jag ska åka hyrd buss dit med 17 andra pers, inte min egen bil, tyvärr. Annars hade jag bara kunnat dra om det blir för jävligt. Meeeeen… nu ska jag försöka att inte tänka alltför svart utan att i stället välkomna oktober som den i övrigt härliga höstmånad den är.

I morrn ska jag också välkomna vännen FEM som kommer och hälsar på i helgen. Ursprungstanken var att vi skulle resa nånstans för att fira vår 50-åriga vänskap, men eftersom vi är två kloka tanter stannar vi inom Sveriges gränser. FEM bor dessutom på hotell, för hemma hos oss fungerar det inte för henne att bo av flera skäl. Det främsta skälet är att familjen Katt och FEM:s astma inte går så bra ihop. Sen har vi inte nåt fint gästrum såsom FEM har. Dessutom jobbar Fästmön och då funkar det inte att ha gäster. FEM är ju för övrigt min äldsta vän, inte Annas, hon har bara känt henne i typ tio år.

Lucifer och Citrus, på tal om katterna, hade nåt underligt möte i köket i morse. Jag undrar vad det var de såg, egentligen. Ljuset..?

– Ser du ljuset, syrran?
– Ja, jag ser det, bruschan!

∼ ♦ ∼

Arbetsdagen idag fick en hektisk start. Jag hade fått många mejl igår, efter arbetstid, som krävde svar pronto. Om folk kunde vara tillgängliga under ordinarie arbetstid i stället vore det bättre, tycker jag. Vidare skulle jag gratulera ett födelsedagsbarn, besvara en enkät, hitta den som kunde innehållet på ett antal intranätsidor, uppdatera bilder och texter på en annan sida, jobba i en kommunikationsplan och… hepp, så var det lunch en stund mellan arbetsuppgifterna. Det blev lättlunch idag på kontoret i form av äggmacka och keso eftersom jag och tre eller fyra från enheten ska äta middag tillsammans efter jobbet. En sorts AW, kan man säga. Som tur är äter vi på Akropolis. Det är nära hem för två av oss som ska ses i alla fall.

Lättlunch idag på kontoret.

∼ ♦ ∼

Nåt längre inlägg än så här skriver jag inte idag. Kanske blir det inte nåt alls skrivet i morrn. Jag försöker välkomna oktober på mitt eget sätt genom att göra två saker som jag förhoppningsvis mår bra av. Då minskar såväl tiden som behovet att skriva.

Men innan jag avslutar vill jag applådera mitt försäkringsbolag och deras hjälpsamma handläggare. Och idag har jag betalat min nya bilförsäkring också. Jag lovar, att när jag går ur det här livet, ska jag ha gjort rätt för mig.

Här, på en bänk som inte syns i bild, satt jag och grät förra oktober. Det tänker jag inte göra i år.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.