Kära dagbok…

Gårdagskvällen började fint. Vi var ett sällskap om sju personer som skulle äta tillsammans på Pinchos för att fira vår 18-åring. Det var inte det första önskmålet på restauranglistan, men det som det fick bli. I dessa tider var det svårt att få bord för många och dessutom intill varandra, men vi fick sitta fyra + tre vid två bord en bit ifrån. Jag hade Biografmaskinisten mitt emot mig och det var trevligt att få en pratstund – det har mest blivit sms under våren. Nu är han igång och jobbar igen, vilket förstås är kanonbra.

Mittemot igår.

Mat och dryck kom snabbt in efter att vi var och en hade beställt via appen. Dessvärre har jag fått lida lite för maten idag. Magen tyckte inte den var helt OK.

Beställningen är gjord och mat och dryck är på gång på Pinchos.

Jag åt tre smårätter, varav två var nåt med kyckling och en med räkor samt en portion pommes och quesadilla med ost och guacamole. Ganska gott alltihop, men förvånansvärt smaklöst, faktiskt. Det som däremot inte var smaklöst var GT:n med gurka och peppar jag tog efter maten. Annorlunda…

Annorlunda GT med gurka och peppar.

Efter att ha gjort en kortfilm tillsammans gick vi åt skilda håll. Det kunde ha blivit en fin kväll om inte det kom ett surt eftermäle. Uppenbarligen tror nån att den vet ”allt”. Kanske tyckte personen att den rentav att den gjorde nån/några en tjänst när den skrev oförskämda kommentarer till födelsedagsbilder i sociala medier. Faktum är att det skapade både ilska och ledsenhet och en massa misstänksamhet, förstås. Det är inte OK alls och det är såna här elakingar som får en att fundera varför en finns i sociala medier.

Vi fäller omdömen om andra lite till mans – ingen är syndfri i det fallet. Visst har en rätt att tycka saker och att yttra sig, men en behöver inte alltid framföra sina åsikter om människor så att vem som helst kan läsa. Det har jag själv fått höra och faktiskt lärt mig av. Detta igår drabbade dessutom samtliga, både dem som nämndes och dem som inte nämndes.

Ibland är jag arg. Det blev jag igår kväll.

Fredagskvällen slutade inte alls som det var tänkt, så vi fick försöka ta igen det på bästa sätt på lördagen i Slottsträdgården.

∼ ♦ ∼

Lördagen blev varm och skön. Clark Kent* tog oss till Slottet och vi tillbringade hela eftermiddagen och en bit in på kvällen i Slottsträdgården. Gymnasistens mormor, tillika Slottsfrun, och Slottsherrn ville också fira den myndige. Fästmöns hallontårta från igår räckte finfint.

Blommor på bordet.

Gymnasisten och hans mormor.

Slottsherrskapet.

Slottsherrn och Anna konverserar.

När Slottsherrskapet åkt hem hade jag en dejt med dammsugaren gräsklipparen. Jag är ju mannen i huset eftersom jag kör bilen. Jag tyckte att gräset hade blivit lite för långt. Men det var så varmt att kantklippte gjorde jag inte. Anna fixade mat – hon är ju kvinnan i huset. Det blev gott grillat till kvällen, hamburgare för den som så önskade och halloumiburgare till mig. Potatisen var vår egen och specialgjord med rosmarin från vår örtagård. Allting var mycket gott, så gott att magen gjorde sortin lite hastig.

Kanske ska dejta min kompis i Bo’n på söndag.

Grillmästarinnan.

Halloumiburgare med vår egen potatis och andra goda tillbehör.

∼ ♦ ∼

Nu är vi hemma på Main Street och familjen Katt har fått mat och vi har fått kvällskaffe. Månntro jag orkar klämma ner en liten, liten pralin..?

Orkar jag, tro?

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min sjuke lille bilman

Livet är kort.