Kära dagbok…

Vi var noga med att fira chokladbollens dag igår kväll. Ja själva firandet gick av stapeln på kvällstid eftersom vi jobbade på dan. Som duktiga kickor åt vi middag först, kaka sen. Vid 19-tiden slog vi oss ner med kaffe och var sin chokladboll med kokos och bara njöt. Annas projekt fick vila. Bollarna, från Butiken på hörnet, förstås, var ljuvligt mjuka och färska. Det har faktiskt hänt att en del kakor vi har köpt den senaste tiden har varit lite hårda och torra. Gårdagens chokladbollar var perfekta.

Chokladbollsdagsfirande. Notera Annas projekt som kräver penna, papper, linjal och tumstock…

Naturen bjöd på en fantastisk uppvisning igår igen. Himlen var bara storslagen och som vanligt är det dömt att misslyckas att fota showen. Den ska liksom upplevas live. Och tänk… naturens skådespel är gratis… Somliga brydde sig dock mest om att sova.

Kvällshimlen sedd från Pojkrummet.

Domkyrkotornen är ännu synliga bakom träden utanför. Här fångade genom glaset på balkongen.

Vadå naturens skådespel när en kan sova gott..?

”What’s in a name?” för att citera en känd litterär person. Vet du vem???

Resten av kvällen tittade vi mest på TV. Först såg vi snälla Vem bor här? och därefter två program på raken om läskiga mördare. Jag vet inte varför jag fascineras så, men jag tror att det handlar om att jag försöker förstå hur mördare tänker och varför de inte har spärrar som jag har. Jag har ännu inte några svar, men kanske, om jag finge leva om mitt liv, att jag skulle ha utbildat mig till nån sorts kriminalare. Faktum är att jag gjorde ett test en gång i min ungdom som visade att kriminalkommissarie var ett av tre yrkesval som skulle passa mig. De andra två har jag glömt.

Jag läste en hel del igår också. Boken jag läser handlar om en sekt och är baserad på författarens verkliga upplevelser. Så verkliga att jag höll på att sätta kaffet i vrångstrupen när jag upptäckte namnen (”What’s in a name?” för att citara en känd litterär person. Vet du vem får du en guldstjärna!) på två av de fiktiva kontrahenterna och vad de har för bakgrund. I verkliga livet är det dock jag som har litteraturvetenskap som huvudämne i min examen. Mer säger jag inte om detta. Den som fattar fattar.

∼ ♦ ∼

I natt vaknade jag nån gång vid två, halv tretiden av att jag blev stucken av en surrande insekt. Jag gick upp i badrummet och såg tydligt ett stickmärke på insidan av höger underarm. Det sved och gjorde jätteont. När jag sen vaknade fyra timmar senare för att kliva upp gjorde det fortfarande lite ont, men stickmärket syns inte. Drömde jag det hela?

Nåt jag inte drömde var Lucifers morgonkonsert med tillhörande dörrdunkningar. Men jag slog dövörat till och jag tror att även Fästmön gjorde det tills det var dags för henne att gå upp en halvtimme före mig. När jag kom upp hade det varit sandstorm i hallen, så det var bara att sopa mig fram till till kattpottorna för att tömma dem. Konsert-Katten låg då på klätterställningen på balkongen och spanade på ”birds”.

Tänk om han kunde ligga så här snällt och stilla och framför allt tyst även på morgnarna (bilderna är från igår kväll):

Igår kväll låg Lucifer snällt och stilla…

…och framför allt tyst på fällen på soffan och sov så gott.

Inne i garaget igen. Nu är garaget rent, men inte Clark Kent, min lille bilman. Det här är en två år gammal bild.

Jag började jobba runt halv åtta och gjorde en kort paus för att flytta på bilen och slänga sopor på väg till garaget. På förmiddagen idag skulle nämligen garaget städas igen. Det känns som om det är ett hysteriskt städande där och jag tycker verkligen inte att det behövs. Garaget är fan renare än mitt vardagsrum Det ställer mest till problem eftersom jag måste flytta ut bilen och sen flytta in den igen. Dessutom kostade det mig 62 spänn att betala för parkering under de tre timmar städningen pågick.

Jag kunde i alla fall köra två maskiner tvätt idag. Det är underbart att ha en tvättmaskin!

Jag tvättade på förmiddagen för det är sånt hushållsarbete som kan utföras utan att jag måste göra annat än att starta, stoppa och hänga. Vi har ju en tvättmaskin i badrummet som vi fick ett generöst bidrag till av Annas snälla mamma och hennes L. Det är verkligen underbart. Annars är det svårt att blunda för allt som skulle behöva göras här hemma, men jag får väl ta veckostädning i helgen. Då jobbar Anna och jag har inga planer – det går ju inte att göra nåt just.

Arbetsdagen bestod av ett möte på förmiddagen, jobb med lite diverse fram till klockan 14 när det stod kommunikatörsnätverks-träff/utbildning i kalendern. Såväl möte som nätverksträff/utbildning skedde via Zoom, förstås. Fast som så ofta när en minst anar det inträffar det saker som ställer andra ting på sin ände och kastar om tillvaron. Detta var en sån dag och jag kan inte berätta mer om det än att jag är besviken och förbannad för att Gubben i lådan poppar upp – och lyfts fram! – ta mig tusan överallt.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag inte jobba om jag inte får bra extra betalt, förstås. I stället ska jag glo på sista delen av Bäckström. Fler läskiga mördare, alltså.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.