Kära dagbok…

Igår på jobbet började jag läsa en bok som jag vet att jag länge sökte efter för ganska många år sen. Jag hittade den i en hylla här på jobbet. Nu har den stått i en av mina hyllor inne på kontoret ett tag. Att växa som vuxen är den fantastiska titeln. Det är nåt jag försöker göra, men jag ska säga att det är svårt. Igår ventilerade jag en händelse med en vän och fick då veta vännens uppfattning – och tolkning av situationen och mig. Ungefär…

”Det där var inte alls illa menat eller ens nån negativ kritik, men du har haft det tufft så länge att du blir överkänslig i vissa lägen.

Och det var ju sant. Det var också sanningen jag ville höra. Jag fattade att jag överreagerade, att larmet började tjuta, katastrofberedd blev jag, nävarna knutna. Så ja. Jag är tacksam att jag hittade boken Att växa som vuxen för förhoppningsvis kan jag lära mig nåt av den som bekräftar det vännen sa.

Ett sydafrikanskt och ett c/o Pernilla Wahlgren ligger nu i vinskåpet hemma.

Inte vet jag om det är att växa som vuxen att vilja ha… lite kul. Att försöka vara mer spontan. Det kostar visserligen, men jag börjar inse att jag ju faktiskt vill göra saker, inte spara pengar. Jag vill göra saker som glädjer mig och dem jag gillar. Det gjorde jag förhoppningsvis igår, gladde mig själv och förhoppningsvis flera andra. Efter jobbet drog jag med Fästmön ut på krogen när vi hade utfört några ärenden. Ett av ärendena var att jag passade på att köpa ett par flaskor vin, för vin tycker jag om och det gör Anna också. Det var inga dyra viner och knappt ens italienska viner, hör och häpna. Det ena vinet är sydafrikanskt och det andra c/o Pernilla Wahlgren. Det sydafrikanska vinet ska vara fylligt och fruktigt. Pernilla Wahlgren-vinet är visserligen från Apulien, men… Det ska vara ett medelfylligt rött vin som passar till vegetariska rätter och ljust kött. Spännande!

Krogbesöket blev inte nåt utdraget besök där alkoholen flödade fritt. Vi delade på en ostpizza och drack var sitt glas rött till. Men som vanligt på vår härliga kvarterskrog Trattoria Alessandro kom det in en fantastisk förrätt bestående av fräscha grönsaker med balsamvinäger. Vilket bemötande! Jag har svårt att förstå att vi är såna uppskattade gäster där, men Anna tror att det beror på att vi pratar vänligt med personalen. Och det gör vi. Jag är genuint intresserad. Vi tog var sin kaffe på maten och delade en tryffel. Alldeles lagom mätt blev jag och det kändes inte som jag rullade hem.

Vi blev bjudna på fräsch sallad till förrätt.

Att dela på en pizza var alldeles lagom.

Kaffe på maten.

Och plats för att dela på en tryffel.

Hemma igen fixade jag ett par grejor vid datorn och medan Anna gjorde annat såg jag Auktionssommar. Det var fina grejor igår (från Östergötland, förstås), bra tävlande och mindre trams, faktiskt. Tillsammans såg vi sen Brottsjournalen och Veckans brott. I det senare avslöjades att det förhoppningsvis kommer en lösning på Palmemordet före sommaren. Tänk om det blir en lösning efter 34 år…

∼ ♦ ∼

Nu är halva min arbetsvecka färdig. Två dar kvar att gå iväg. Vi är lediga kors den här veckan, Anna idag och i morrn, jag lördag och söndag. Och det kanske är bra att få lite egentid. Min helg är oplanerad, men jag kan tänka mig att det behövs städas och tvättas som alltid. Jag ser mest fram emot att få vara ensamensam. Det är inte så ofta numera.

Först har jag emellertid några arbetsdagar att ta mig igenom. Idag var det ett par möten som inte kändes meningslösa, faktiskt, och i morgon ska jag hålla min minikurs i att skriva driftavbrottsmeddelanden. Jag tror att den gruppen och jag kan lära av varandra.

Vi kan lära oss skriva av varandra.

Idag lyste solen på oss i Uppsala och jag bestämde mig för att försöka hinna tanka ljus och luft under en halv friskvårdstimme i Botaniska trädgården och i Tropiska växthuset på eftermiddagen. Detta underbara är helt gratis för mig som universitetsanställd. I trädgården fanns en del färger, om än inte så många. Solen värmde, men i skuggan var det kyligt. Och inne i Tropiska växthuset var det inte bara sportlovsbarn utan också… magiskt. Som vanligt. Fylld av energi gick jag tillbaka och kunde förhoppningsvis hjälpa två herrar kollegor på ett bättre sätt än utan mina 30 friskvårdsminuter.

Vårljungen gav lite färg i trädgården…

…liksom Guldadonisen.

Solen lyste genom ett väldigt tomt växthus.

Men inne i Tropiska växthuset var det grönt mot den blå himlen utanför.

Inga näckrosor eller näckrosblad i Victoriarummet ännu, men magiskt ändå.

En knölig växt.

Grönt är skönt!

Både prickigt och färggrant.

∼ ♦ ∼

Efter jobbet idag mötte jag sambon på stan för att hämta hennes Alla hjärtans-present. I kväll ser jag När livet vänder, men i morgon, torsdag, ser jag inte Antikrundan den här veckan heller. Vi är på Park Inn och provar viner tillsammans med Vinklubben Tre Kronor. Det kostar men ska bli sköj trots att jag känner mig skittrött.

På torsdag kväll ska vi provar viner igen.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.