Ett inlägg om andra delen i en trilogi.

Böcker är det bästa jag kan få i julklapp eller present. (Ja, jag ger mig själv också ofta presenter i form av böcker. Ibland har jag till och med gett mig det i julklapp.) Men andra delen av Louise Boije af Gennäs Motståndstrilogi, Skendöda, fick jag i oväntad julklapp av min sambo. Året innan hade jag fått första delen, Blodlokan, av henne i födelsedagspresent. En trilogi… Tre böcker i genren spänningsromaner med viss samhällskritisk inriktning… Är första delen välskriven och spännande måste en ju bara fortsätta läsa. Så tack, Anna, för att du påminde mig om denna braiga trilogi!

Sara kommer tillbaka till Stockholm från Örebro efter att ha vilat upp sig hemma sedan hennes första tid i huvudstaden varit synnerligen märklig. Som av en händelse får hon ett nytt, bra, men också krävande jobb hos en konsultfirma. Hon byter även bostad. (Allt sånt praktiskt tycks gå väldigt lätt och smidigt för Sara…) Men konstigheterna fortsätter och såväl Sara i Stockholm som hennes mamma och syster i Örebro känner sig förföljda och hotade. Sara börjar rota i sin pappas bakgrund och känner att kanske inte ens han var den hon trodde att han var. Dessutom verkar så gott som alla, såväl nära som i periferin, runt Sara, underliga. Finns det ens nån som hon kan lita på? Insprängda i romanen ligger även autentiska artiklar och rapporter som rör politik, så kallade ”affärer” etc.

Det är en ganska rörig och stundtals nästan obegriplig historia som rullas upp. Och ju längre berättelsen skrider framåt, desto fler blir konstigheterna. Som läsare undrar jag inte bara en gång om karaktären Sara lider av något psykotiskt tillstånd eller om hon faktiskt är förföljd. Men den här boken är bara omöjlig att släppa. Karaktärsskildringarna liksom skildringarna av miljöerna går inte på djupet. Jag tycker att Stockholmsskildringarna, som författaren tidigare har gjort, har varit väldigt lyckade och fina och dessa kan jag sakna bitvis. Men det är själva farten och fläkten i författarens skrivande – förutom spänningen och att jag vill veta hur det går, förstås! – som gör att jag bara vill fortsätta läsa. Louise Boije af Gennäs är en av våra mest drivna och skickliga nutida skribenter, även när själva storyn stundtals känns lite… för mycket. Självklart vill jag läsa den tredje och avslutande delen Verkanseld. (Boken kom ut i juni förra året och kommer i pocket i maj i år.)

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.