Kära dagbok…

En riktig mathelg är snart till ända. Vi åt jättegod trerättersmiddag på förlovningsfirandet i fredags kväll och vi åt inte sämre mat igår. För att maten skulle passa alla valde vi kyckling. Den tillreddes inte på vanligt vis och det blev en Chicken Korma som Anna serverade. Jag tyckte att det var riktigt gott och mumsigt och det var roligt att prova nåt nytt även om det ganska ofta finns önskemål om att det ska vara som det alltid har varit. Ibland är det liksom dags att gå vidare. Chicken Korma njöt vi av alla tre. Lite senare högg vi till en massa goda ostar och till det drack vi ett ripassovin som jag ska skriva om i ett särskilt inlägg. Vi avslutade lördgskvällen med MotherFatherSon, en serie som jag nu tycker har blivit bättre – i början var den lite seg, enligt min mening.

Chicken Korma.

Goda ostar med tillbehör.

Ett fint ripasso!

∼ ♦ ∼

Idag började på kapitel tolv.

Det är helt sjukt men… Klockan var typ kvart i tio när jag vaknade i morse. Efter många nätter med dålig eller för lite sömn behövde jag väl sova. Sen vaknade jag dessvärre med krämpor. Igår kväll hade jag ont i vänster lillfingerled, i morse var det dags för höger tumled att värka. Lillfingerleden är bättre, men tumleden är sämre. Kanske beror det på vädret, för idag har det snöat. Inte mycket så att en behöver pulsa i snö, fast det är vitt på marken. Lite jobbigt var det, för vi skulle ut på vägarna, norrut till landet, och Clark Kent* får inte vintertofflorna** på förrän på fredag. En stunds läsning och kaffe på sängen hanns i alla fall med innan frukost, dusch och avfärd. Jag började på kapitel tolv idag och boken jag läser är härligt läskig och spännande.

∼ ♦ ∼

Min lilla pappa.

Idag har det varit Fars dag. Min far är inte längre i livet och såna här årsdagar tänker en lite extra på kära som inte längre finns kvar i livet. Jag har ändå inte varit jätteledsen idag och det är väl tack vare att jag var välkommen att följa med ut på landet och fira Annas pappa. Annas pappa kan skämta ganska rått, men jag gillar honom jättemycket och vet att han har ett stort hjärta. Han har tre barn och elva barnbarn och jag vet inte hur många barnbarnsbarn. Ändå är jag välkommen att följa med.

Det är synd att Anna inte hann träffa min pappa, för jag tror att de skulle ha kommit bra överens. Pappa var ju också rätt rolig och många av hans uttryck använder jag själv nu. Anna fattar och tycker också att de är träffande. Tyvärr drunknade pappa ungefär ett år innan Anna och jag träffades första gången.

Annas pappa bjöd på smörgåstårta och vanlig tårta. Jag skrapade bort skinkan, men sen åt jag två bitar av den förstnämnda och en av den senare. Det var inte så att vi precis var hungriga när vi styrde kosan tillbaka in till stan för att köpa kattmat och middagsmat. Men till kvällen skulle det bli lite familjemiddag, för då hade vi bjudit över Biografmaskinisten på köttbullar. Till mig fanns det sen tidigare kycklingköttbullar i frysen och trots att jag hade ätit så mycket smörgåstårta tidigare slank tolv (12) kycklingköttbullar med tillbehör ner i min mage.

Smörgåstårta med bortpillad skinka.

Kycklingköttbullar med tillbehör.

Givetvis kunde dan inte sluta utan nåt mer sött. Och jag tror att det söta hade fallit min lilla pappa på läppen, för det blev var sitt Kinderegg. Den jävla lilla leksaken bestod av fyra smådelar, för min del, och var en hare som skulle boxa en nalle. Inte särskilt snällt… Jag klarade i alla fall av att montera ihop skiten haren.

Pappa, pappa, ett Kinderegg!

Med en massa jävla smådelar…

Fast jag fick ihop skiten!

Nu är det snart dags för veckans sista TV-program, Innan vi dör. I morgon startar en ny arbetsvecka, men jag hoppas att jag trots det kan sova i natt.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman
**Vintertofflorna = vinterhjulen

Livet är kort.