Kära dagbok…

Galna katten, i alla fall i vargtimmen.

Jag är så jävla trött och dränerad på energi och kraft att jag faktiskt måste göra nånting konkret. Om detta skriver jag i mina lösenskyddade inlägg. Det är bara jag själv som kan läsa dessa inlägg. Det är av flera skäl. Ett är att ingen behöver veta vissa saker, andra skäl är att jag inte vill att vem som helst ska få informationen. Här på bloggen snokas rätt friskt och ibland är det svårt att skilja sann vän från falsk. Alla vill mig inte väl som läser här, om jag skriver så. Det jag inte fattar är varför den som till exempel inte gillar mig läser här. Det tycker jag bara är korkat.

Sambon är också trött och slut. Borta är den energi vi fick i somras. En orsak till detta är att Lucifer nu har börjat gnälla och krafsa på sovrumsdörren allt tidigare om morgnarna. Vi får liksom aldrig tillräckligt med sömn. Även om en av oss till sist går upp och häller upp mat i skålarna – det känns som det enda vi kan erbjuda katten i vargtimmen när han är som galnast – vaknar den andra också till oftast. Sömnen blir sönderhackad. Att ha sovrumsdörren öppen är inget alternativ, jag måste få ha en katthårsfri zon.

På dagarna och tidiga kvällarna sover kissen så gott, gärna i min skrivbordsstol.

Övriga tidpunkter på dygnet kan jag hitta Lucifer härligt uträckt i min skrivbordsstol. Jag har alltså klara svårigheter att jobba hemifrån, så det jag förväntas göra måste jag göra på jobbet, mellan klockan 8 och 16.30, min ordinarie arbetstid. (Jag är oftast på jobbet tidigare, men sällan mycket senare.) Min stol hemma är upptagen och katten sover så gott, så gott. Han är väl helt slut efter sin tidiga jamsession. Jag ska erkänna att jag understundom har lust att dra honom i svansen. Men det gör jag förstås inte. Jag talar mjukt till honom och kliar honom på magen.

Igår kväll såg vi sista delen av Kapten Klänning. Tänk att karln redan är frisläppt! Det är så märkligt att en blir förbannad när en får veta att han redan har avtjänat sitt straff och är fri. Klockan 20 hade vi tittat klart och då var jag så trött att jag helst ville gå och lägga mig. Våfflorna som sambon hade gräddat åt mig också (jag brukar ju inte äta middag hemma på vardagarna) låg tunga i magen. Jag fick stålsätta mig för att hålla mig vaken ett tag till genom att spela AnagrApp på mobilen. Sen var klockan plötsligt nästan 23…

∼ ♦ ∼

Jag borde kanske ha kunnat räkna ut vissa saker.

På jobbet försökte jag jobba på som vanligt, vilket är oerhört svårt just nu. Jag jobbade med mitt nyhetsbrev på förmiddagen, eftersom eftermiddagen var vikt åt ett möte som jag redan i förväg hade räknat ut skulle ta mycket av min kraft ifrån mig.

Det är inte bara vargtimme på morgonen, det är vargtimme hela tiden på jobbet just nu. Jag är väldigt ledsen för att det har blivit så här, jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig detta. Men jag borde kanske ha räknat ut även det…

I kväll går vi på vinprovning i Vinklubben Tre Kronors regi. Minst tre timmar. Det ska bli skönt att kapa tankarna och få ägna sig åt nåt både trevligt och energigivande. Eller… jag lär ju bli trött av det, men som läget är just nu skiter jag i det. Livet är kort.

∼ ♦ ∼

Min trygghet i tillvaron stod där idag också. Tack!

Min trygghet i tillvaron.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.