Kära dagbok…

Nej det blev ingen direkt avkoppling igår kväll. Först. Jag satt väl ner med min bok på gång i typ 30 minuter. Kände mig helt jävla slut i rutan efter arbetsdagen. Hade ingen lust att röra mig ur fläcken. Men så tog vi oss i kragen, tvåveckorssambon och jag, och gick och mötte Anna när hon hade slutat jobba klockan 20. Efter min klippning igår regnade det, men till kvällen klarnade det upp och blev riktigt fint väder. Inte blev jag tröttare av kvällspromenaden heller, snarare tvärt om, det vill säga piggare. Kvällen avslutades sen i bättre känsla i fåtöljen (som inte längre funkar för min rygg, men ändå…) framför tredje delen av Line of duty. Rätt spännande brittisk kriminalserie!

Kvällshimlen igår.

∼ ♦ ∼

Fina, somriga skor som funkar att promenera till jobbet med!

Jag var lite kvickare i benen i morse när jag gick till jobbet. Det tar mig nånstans mellan 15 och 20 minuter att gå. Oftast 20 minuter till jobbet eftersom det är uppför och 15 minuter hem. Sen sätter bomfällningar vid järnvägen stopp ibland för min framfart. Idag hade jag bara två möten på jobbet. Jag har fortsatt med min inventering av kommunikationskanaler idag och mer eller mindre blivit beordrad att göra ett nyhetsbrev nästa vecka. Det senare protesterade jag emot eftersom jag befarar att mina kollegor ska känna informationsstress. Vi har nämligen ett stormöte då om den nya organisationen också och veckan därpå ett avdelningsmöte. Det blir för mycket. Men vill cheferna ha ut information utan att acceptera/förstå/ta till sig mina synpunkter får det bli så. Jag fogar mig. Jag har lärt mig nåt efter De Sju Svåra Åren. Lat är jag emellertid inte! Synd bara att mina erfarenheter i yrket inte lyssnas på. Och jag orkar inte argumentera, i stället blir jag tyst.

Ett roligt lunchmöte bokade jag i till fredag i alla fall. En måste ha nåt kul att se fram emot på jobbet också, inte bara saker att reta sig på.

Så här såg bettet ut i morse. Värre än Elisabeth, eller hur?

Om benen var kvickare i morse är armen med lördagsbettet mindre kvickt. Det verkar som om det finns värre bett än Elisabeth och det är det jag har fått på vänster armbåge. Bettet kliar som faaan. Området är rött, svullet och varmt och faktiskt ringde jag min husläkarmottagning för att få lite rådgivning. Jag har provat att sprita och jag har provat salva som ska stilla klåda. Inget lindrar. Jag brukar inte kontakta vården i onödan, men det kändes inte som om det var just i onödan. Fast det var faktiskt det. Jag fick komma på eftermiddagen och visa upp armen. Diagnos: getingstick. Om jag ser röda streck från sticket, mår dåligt rent allmänt och/eller om det slibbar sig ska jag komma tillbaka. Lindring mot klådan: kylklamp inlindad i handduk.

I kväll måste jag ta det lugnt, jag är så himla trött. Det får bli läsning och inte mycket mer. Klockan 21 ska jag hämta hem sambon från jobbet i bil. Skälet är att hennes promenadväg är avstängd – på grund av vägarbete. Den som promenerar till jobbet har inte tid eller lust att gå världens omväg. Det börjar bli dags för dammsugning igen här hemm, men som det känns just nu orkar jag inte. Jag får väl låta bli att titta neråt på alla katthår och kattsanden som sprids med kissarna främst i hallen, Bokrummet och vardagsrummet. Lucifer är väldigt sällskapssjuk nu igen. I morse låg han utfläkt på köksbordet, så jag fick lyfta ner honom för att kunna inta frukost. När jag sen gick hemifrån hade han rullat ihop sig i min skrivbordsstol. Gissa om det var svårt att gå ifrån den här söta pojken..!

Lucifer rullade ihop sig och sov i min skrivbordsstol när jag gick hemifrån i morse.

Idag fick jag riktigt fin snigelpost. Snigelpost som innehöll snigelpost. Jag blev både glad och rörd. Mer om detta skriver jag i morgon.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.