Ett inlägg om en deckare i 1950-talets modevärld i Stockholm.

I våras gjorde jag en ny författarebekantskap, Marie Bengts. I maj månad, när vännen FEM var på besök, fyndade jag second hand på Röda Korset den första boken om Hannah Lönn, sömmerska med ambitioner – och ett sinne för kriminalgåtor (att lösa dem, alltså). Jag slukade En sax i hjärtat – ja inte en saxsax utan boken, vill säga – och längtade genast efter uppföljaren. Jag hade tur för i juni i år kom Döden klär i domino och nån månad senare nätshoppade jag den. Ja, för jag har råd att köpa nyutkomna böcker – och nåt recensionsexemplar blev jag inte erbjuden.

Det är november 1957. Christian Dior har nyligen avlidit och Hannah Lönn har svårt att se nån karriär som klädskapare. Men hon blir i alla fall engagerad för att sy ett trettiotal dominoslängkappor som ska användas på en stor modevisning. Besviken, visst, samtidigt som det ger inkomst. Uppdraget visar sig bli betydligt mer spännande än vad Hannah har trott, för under modevisningen sker ett mord. Hannah kan förstås inte låta bli att nysta i det hela – och både roa och oroa polisen Johan Holm som rest till Stockholm från Småland som utlånad till riksmordkommissionen ett kortare tag.

Ja det är är så mycket Maria Lang som det kan bli, nästan. Mänskan är ju död sen många år tillbaka. Miljöerna i Marie Bengts böcker finns i 1950-talets Stockholm. Dagmar Lange bodde och arbetade där då och skrev deckare under pseudonymen Maria Lang. Kläder och mode var ofta viktiga i hennes böcker. Det finns mängder av paralleller att dra. Samtidigt är Marie Bengts sin egen. Jag kan bara säga, utan att göra nån recension eftersom jag ”bara” har läst boken, att boken tilltalar mig enormt. Det är med stor behållning jag har läst den, till och med. Fast nu är jag ledsen igen eftersom jag inser att jag kanske får vänta ett år eller två på uppföljaren.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.