Kära dagbok…
Vi delar kärleken till böcker och läsning, FEM och jag, men också till kaffe…
Söndag och hemresedag för vännen FEM. Vi hade vissa planer idag, men bestämde oss för att skippa dem. Ingen av oss sov så bra i natt. Vi är nog mer lika än en kan tro, för det här med sömnen handlar nog om alla intryck. Det har blivit väldigt många såna och det ger energi, visst, men det tar också på krafterna.
Både FEM och jag är ensambarn och vi har nog med oss att vi behöver mycket ensamtid. När vi var barn och umgicks kunde vi tillbringa timmar i samma rum med var sin bok. Nu när vi är vuxna kunde vi göra samma sak. Det är härligt att ha en vän som en kan dela en sån kärlek till böcker och läsning med!
Nästa år har vi känt varandra i 50 år. Jag klev in i FEMs klassrum i oktober 1970 för då hoppade jag över andra klass och upp till tredje och där gick FEM. Vi pratade lite idag om hur vi ska fira det och tänker oss kanske en resa tillsammans med vännen Mia, som jag lärde känna hösten därpå, i fjärde klass. Vi får sen. Vi får se om vi lever då, nästa år.
∼ ♦ ∼
Min söndag inleddes med kattutfodring, som vanligt. Men i morse fick jag sova ända till 5.40 och då var det ingen sång utan endast krafs. Sen slumrade jag en stund till innan jag fixade kaffe och tog med till sängen. Där påbörjade jag del två av boken om seriemördaren. Strax efter åtta klev jag upp och städade lite i badrummet innan jag duschade och tvättade håret. Ett tag hade jag en tanke att gå till FEMs hotell och äta frukost, men jag kände att jag ville ha morgontimmarna för mig själv. Vi bestämde därför att hon skulle komma hit klockan elva.
Vid elvatiden hördes en försynt knackning på ytterdörren. Vi tog en fika i köket och goffade några Ballerinakex. Tänk, vi har inte ätit upp dem jag köpte i fredags! Sen läste vi en stund innan vi stack upp till stan för några ärenden. FEM hade inte tagit nån medicin idag eftersom hon skulle köra bil och hon kände tyvärr av katterna. Men en kan säga att hon blev lika kär i dem som jag blev en gång… Hon fick till och med bära Citrus en liten stund!
På stan var det inte lika livat som igår, men ändå förvånansvärt mycket folk. Jag gjorde också några ärenden och passade på att köpa ett deostick på Rituals och sockerfri citronessens till sodastreamern – vid ett nytt försök hos Clas Ohlson hittade jag det! Innan vi gick hem bjöd vännen FEM på en latte på Espresso House. Och jag kom på att jag aldrig hade fikat där!
Så blev det en sista tur uppför trapporna på Main Street för FEM för att säga hej då till familjen Katt. Det var bara att inse att hon inte hade kunnat bo här, för övrigt, på grund av katterna. Jag vinkade till henne från balkongen när hon rullade ut från parkeringen. Och sen åkte hon, regnet kom och det blev liksom redan vardag igen. Efter dessa intensiva dagar känns det extra ensamt – även om ensambehovet finns! Det är en dubbel känsla som är svår att förklara. Så jag rev fram dammsugaren och dammsög hela hemmet samt torkade golven i köket, hallen och vardagsrummet.
Men vi kan ju inte ha vardag när det är söndag. Därför gick jag till Alex och tog en pizza, en öl och ett glas montepulcianovin. Det är lite som mitt andra vardagsrum där, jag har alltid känt så. Serveringspersonalen småpratade med mig, Umberto Tozzi sjöng och jag kände mig inte ensam. Dessutom mejlade Tom mig ett par underbara bilder från sin trädgård. (Tom är så lik min pappa!) Då kände jag att även jag har blodssläkt, ironiskt nog i England. Jag är inte ensam. Men så blev mina kinder våta och då var det dags att gå hem till familjen Katt. En sitter inte och gråter på en restaurang.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 
Det verkar som vi haft en riktigt trevlig helg, och hunnit med mycket !
En pizza på söndagen är ju en kanonavslutning och belöning när du städat !
GillaGilla
En riktigt trevlig helg här. Och en pizza är aldrig fel, allra minst som en har förtjänat den efter städning. 😛
GillaGilla