Kära dagbok…

Showen Anna äter och Lucifer vill äta Annas mat.

Oj så trött jag var igår kväll! Jag tror att min sambo var det också. Det blev inte många knop gjorda efter klippningen. Jag tog några soppåsar till soprummet i källaren och en påse till soprummet i garaget samt vattnade våra krukväxter. Det är hur dammigt som helst hemma – det liksom ligger ett lager med nästan fett damm över alla möbler och saker. Golven behöver dammsugas. Men, men… i kväll kanske jag har mer energi – min arbetsdag var inte lika hektiskt idag som den var igår.

När jag kom hem igår kväll satt Anna och åt på balkongen. Lucifer ville också gärna äta – hennes mat. Det var en show, kan jag meddela, där Anna balanserade sin tallrik och stundtals stod upp för att äta. Han verkar mest vara intresserad av maten Anna äter. Min mat struntade han i när jag kom ut med två knäckemackor med ost och tre ägghalvor med skagenröra och räkor på…

Ibland undrar jag om den där katten inte skulle vilja vara människa. I morse tog han upp nästan hela köksbordet. Jag hade en liten yta till mitt förfogande där min kaffemugg, min yoghurtskål och min bok precis fick plats. Min frukost verkade inte tilltala herrn nämnvärt. Han låg mest och halvsov och spann och njöt av att jag då och då pratade lite med honom och kliade honom på huvudet eller under hakan.

Vill han vara människa, tro?

∼ ♦ ∼

Värmen håller i sig, men det blev ändå tunnaste svarta Puma-hoodien och min orange, tunna Lyle & Scott-jacka i morse. På vägen hem bara hoodien. Och så mina orange solbrillor, förstås. Andra människor har de mest varierande klädsel. Igår såg jag folk med mössor och vantar, men även en tjej som cyklade i ett tunt linne. Ja, ja, folk får ha på sig vad de vill, fast lustigt hur det kan variera.

Den här gången ska jag inte glömma min banan på jobbet.

Det här blir en extra kort arbetsvecka för mig. Dels var jag ju ledig i måndags (röd dag), dels har jag semester på fredag. Tänk om en alltid bara hade tre arbetsdagar per vecka… Då skulle i alla fall jag stressa ihjäl mig på jobbet. Just nu jobbar jag med mitt nyhetsbrev. Textmässigt har jag kommit ungefär halvvägs. Nyhetsbrevet ska inte komma ut förrän den 3 maj, men med röda dagar och semesterdagar är det inte många arbetsdagar kvar för mig att jobba med detta. Sista april ska jag jobba hemifrån av arbetsmiljöskäl, men då ska jag främst fokusera på vår språkpolicy och skriva ihop nåt läsvärt till enhetscheferna. Detta innebär att jag har i morgon och måndag på mig, ungefär, att få texterna klara samt en bild så att jag kan börja originala nästa torsdag.

Den här gången ska jag inte glömma min banan på jobbet så som jag gjorde före påsk. Jag kom på det efter nätverksträffen på onsdagen och mejlade snabbt min chef som jag gissade jobbade sent. Jodå, Tjifen var kvar och lovade att ta hand om min kvarglömda frukt så att det inte blev bananflugor på kontoret över påsken. Pinsamt var det, men lite sköj också. Och det är tur att jag har en chef som ofta arbetar på jobbet!..

På tal om ledigheter har jag fått min sommarsemester beviljad. Fem hela lediga veckor har jag att se fram emot. Jag hoppas att jag inte är lika slut som förra sommaren och att den här sommaren blir bättre på alla sätt och vis. Framför allt hoppas jag att den innebär vila, så lite oro som möjligt, tid för återhämtning och, förstås, roliga och stimulerande upplevelser.

Jag – och Lucifer! – hoppas att den här sommaren blir bättre än förra sommaren och att den innehåller vila, så lite oro som möjligt, tid för återhämtning och, förstås, roliga och stimulerande upplevelser.

I kväll sitter jag med mina räkenskaper och om jag orkar blir det alltså en promenad med helvetesmonstret*. En stunds läsning kan jag också tvinga mig till. Just nu läser jag en bok som jag gav till Anna i julklapp förra året.

∼ ♦ ∼

*helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren

Livet är kort.