Ett inlägg om en bok.

Jorå, jag vet att jag har skrivit att jag borde handla fler böcker i fysiska handeln, men när Bokus hade bra priser på en massa böcker efter jul nätshoppade jag fem stycken. Nu har jag läst en av dem. Mons Kallentofts och hans nya skrivpartner Anna Karolinas bok Falco fick bli först ut i högen. Boken är den femte delen i Herkulesserien som Mons Kallentoft tidigare har skrivit ihop med Markus Lutteman.

Även om Mons Kallentofts medförfattare är ny i sammanhanget hänger karaktärerna från tidigare böcker i serien med. I centrum står förstås polisen Zack Herry, nu ren från sitt missbruk. Den här gången blir han indragen i terrorism, det vill säga han tvingas i inledningen döda en terrorist. Strax därpå anmäls en polis försvunnen. Det visar sig vara en kursare – och kärleksrival – till Zack. Zack får en ny infiltratör – och en ny kärlek. Men säg vad i detta som är enkelt? Det sker ett par ohyggliga mord och Zack är mitt i smeten i utredningen. Hans kollega Deniz, en tjej som gillar tjejer, råkar även hon illa ut – i alla fall i i privatlivet…

Herkulesserien är en mycket rå och brutal samling böcker. Falco är inget undantag. Men det känns ändå som om fokus inte helt ligger på det blodiga utan en aning mer på själva temat i denna den femte delen. Spänningen är på topp, kapitlen tämligen korta, språket flyter på – och jag vill bara läsa boken hela tiden. Det går snabbt att plöja de cirka 360 sidorna. Ett par irriterande särskrivningar skämmer lite, men jag kan nästan stå ut med dem. Den här boken fullkomligt slukade jag.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.