Kära dagbok…

Spishällen är bättre än den diskbänken. Den dumma diskmaskinen under bara piper och piper.

Kampen mot såväl inredning som hushållsmaskiner i hemmet på Main Street går vidare. Häromdan hade Anna närkontakt med ett badrumsskåp (slog huvudet i). Idag har jag stångat pannan blodig mot vår diskmaskin. I skrivande stund har den pipit larm, inte slut, vid tre tillfällen. Sista gången sa jag allt annat än snälla saker till den. Just nu håller jag andan medan den faktiskt arbetar på…

Citrus blev också förbannad på den, så hon föredrar numera att ligga på spishällen än på den varma diskbänken. (Diskbänken blir ju varm och gosig för kattflickan när diskmaskinen gör det den ska, det vill säga diskar.) Hon hittade en kökshandduk på spisen och ovanpå den var det rent av mysigt att ligga.

∼ ♦ ∼

Vi var två vid lördagsmiddagen igår. Nån fena vid spisen är jag inte, men jag åkte och köpte mat som inte var av snabbsorten. Till det fixade jag färska grönsaker i var sin skål. Jorå, jag kan om jag vill. Men min rödvinsmarinerade kycklingfilé hade smakat betydligt godare med rödvin i stället för bubbelvatten i glaset. Potatisgratängen var dåligt kryddad. Jag åt hälften av vad jag hade köpt mig och föreslog att Anna skulle ta med sig resten till lunch idag på jobbet. Men att hon skulle krydda lite först.

Jag sparade lite plats i maggen till senare på kvällen. Medan Anna jobbade sina sista timmar luftade jag en flaska italienskt rött och la fram goda ostar i rumstemperatur. Det smockade vi i oss när jag hade hämtat hem henne och njöt av. Färskosten med rom och russin blev en smaksensation ihop med vinet, tycker jag.

Var sin skål färska grönsaker.

Lätt, fruktigt och en smaksensation.

Lördagsgodis.

∼ ♦ ∼

Krig och kärlek…

Jag fortsätter min läsning av Jan Fridegårds böcker. Det kanske inte är böcker jag skulle köpa just nu, men det är berikande läsning samtidigt som böckerna i sig påminner om mina nära och kära, det vill säga mamma och pappa. Nån annan nära blodsfamilj har jag ju inte. Därför får tingen i sig andra värden. Nu tog jag inte med mig alltför många böcker till Uppsala när mamma hade gått bort, men ett gäng av Jan Fridegård blev det i alla fall. Hittills har jag läst om en marscherande ung soldat som är med om sina första strider. I den andra boken, som kom ut ett år senare, upplever han sin första kärlek. Så sorgligt att det inte åtministone var tvärtom – kärlek först, krig sen. För i krig dör ju människor. Tänk att dö innan du har upplevt den första kärleken…

∼ ♦ ∼

Det är tredje advent, har jag räknat ut.

Förutom att fajtas med diskmaskinen idag har jag gjort trevligare saker som att tända det tredje ljuset i adventsljusstaken. Katterna busade i morse, men jag lyckades somna om vid sjutiden och kunde greja lite innan jag åt frukost vid elva-tiden. Annas snälla mamma fick ett samtal för att kolla läget. Läget var under kontroll och det gör mig nöjd och glad.

Jag har torkat av i badrummet och på gästtoan, nåt mer i städväg har jag inte gjort idag. Kampen med diskmaskinen kostade på. Samtidigt dammsög jag ju faktiskt igår, så det behöver jag inte göra idag.

Klockan 16 ska jag åka och hämta hem Anna. Det snöar lite idag och är säkert snorhalt ute. Igår hade vi nästan fem grader kallt, idag ligger temperaturen runt nollan och ett vitt täcke döljer gräsmattor, gator och trottoarer. Det är rätt fint, men det räcker så, inte mera snö, tycker jag.

Nu blir det dusch och sen ska jag slappa en stund. Söndagen är ju vilodag.

Jag ska göra som Citrus strax, slappa. Var god stör ej! ser hon ut som.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.