Kära dagbok…

Försvinner från jorden…

Är det nånting vi alla kan vara säkra på är det att vi dels ska leva med oss själva resten av våra liv, men också att vi alla ska dö. I morse när jag gick till jobbet hörde jag ett frasande ljud från vänster, sen en duns. Det var en duva som landade på asfalten en bit bort från mina fötter. Vad hände? Föll den från en gren? Min känsla är att den kastade sig, från en gren eller från taket till vårt hus, ner på marken för att avsluta sitt liv. Vi människor har också den makten. Vi kan bestämma om vi ska leva eller om vi ska dö. Livet är visserligen en gåva att vara rädd om. Men ibland är den gåvan för tung för att bära. Och vi försvinner från jorden. Kvar blir knappt ett minne. Våra liv är bara en vindpust, tro inget annat.

I tisdags kväll trodde jag att jag skulle dö. Hjärtat bultade och slog som om det ville hoppa ur kroppen. Jag gick och la mig och sov i elva timmar. Vaknade ändå trött. Det här livet är bra tungt. Igår kväll träffade jag inte bara en vän utan fyra. Det blev så medan jag väntade på vännen jag bestämt träff med. Jag fattar det inte, men jag har vänner! Såna som gillar mig, såna som gillar att hänga med mig. Tack för att ni finns, ni får mig att känna mig mindre ensam och orka gå vidare en stund till!

Det blev lite sen kattmiddag igår. Ändå var varken Mini, Lucifer eller Citrus sura på mig utan bara glada att se mig de också. Jag läste ut en bok, bytte till en deckare och såg ett TV-program i sällskap med Lucifer.

Tänk, fyra människor och tre katter blev glada när de såg mig igår. Jag blev bjuden på kvällsmacka då och idag blev jag bjuden på lunch. Det räcker ett tag, jag har fått känna mig omtyckt. Takten i mitt bultande hjärta mattas av, men jag går ändå mot ett säkert…

∼ ♦ ∼

I morgon eftermiddag kommer nåt nygammalt till Main Street innan vi går på middag. Mitt i allt gör det materiella mig trots allt lite… glad.

(Bilderna blir större och hela bildtexterna går att läsa om en klickar på dem. Det går också att kommentera varje bild då.)

Väntar på en kompis…

Bokbyte från livet bakom ett kändisliv till fiktiva mord.

Vem tände taklampan???

Älskade Citrus! Söt och nyfiken och spinner sopm en motor.

Lucifer såg på TV med mig en stund.

Mini var sällskaplig.

Idag blev jag bjuden på pannkakslunch.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.